Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Henrik Sørensen. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
Under arbetets vidare gång buro Henrik
Sørensens vägar ofta nog till Linköping.
Han fick sina kartonger godkända och
kunde skriva kontrakt om verkets utförande.
Och han levde sig in i vad han gärna kallar
»Nordens skønneste Helligdom», fick in
dess ljus, dess rymd, dess stämning i sina
målningar. Kristusgestalten lämnade
honom ingen ro förrän han givit den aess
triumferande skridande ut mot församlingen,
dess mäktiga famn mot hela mänskligheten,
dess ljusa åsyn där »Döden är uppsvulgen
i Seger». Denne Kristus över
Linköpingsdomens altarbord har intet motstycke i
världskonsten, erinrar icke om någon
annan, går icke ut från någon traditionell
typ. Det är den inre bild konstnären danat
sig, eller bättre, som stigit fram för honom
och ’begärt att bli gestaltad och få tala
till människorna, en bild av det mänskliga
så hög att begreppet mänsklighet ej längre
fullt kan täcka dess väsen.
Mästaren till Linköpingsdomens altare
har ställt upp sitt verk på den avsedda
platsen, lagt sista handen vid det i det
ljus där det skall ses och överlämnat det
såsom färdigt. Detta har skett inom lykta
dörrar, och endast ett fåtal invigde ha haft
tillfälle att se målningarna uppsatta i hög-
koret. De som förunnades denna syn voro
ense om hur väl de fogade sig in i
kyrkorummet och hur de fyllde det med ett
underbart liv. Det återstår nu att ge
bilderna den inramning som de kräva och
som låter dem komma till sin rätt,
samtidigt som den binder dem fast samman med
byggnaden. När denna uppgift blivit löst,
kunna Linköpingsdomens portar slås upp
för menigheten och orgorna brusa i en
mäktig jubelhymn, som svarar mot den som
klingar ut genom det väldiga rummet från
högkorets altare, en »ny visa Herranom».
Och Henrik Sørensen, den norske målaren
som blev kallad att ge det stora verket
till östgötarnas katedral? Han går icke
bort som en främling sedan han
vederbörligt lyft sin mödas timliga lön. Hans namn
skall för alltid vara inskrivet i domkyrkans
historia vid sidan om mäster Gierlachs och
mäster Adam van Dürens. Och vad mera
är, verket till vilket han fick ingivelsen
under de mäktiga medeltidsvalven
kommer att vid hans fortsatta skapande ge
honom ett utgångsläge som innebär på
en gång auktoritet och förpliktelse. Ingen
som känner honom tvivlar på att han skall
veta uppbära sin hederstitel mästaren till
Linköpingsaltaret.
P a il l u s. Detalj av Linköpingsaltaret.
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
