Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Åbo som kulturstad. Av Axel Haartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Haartman
Fredric von Rettig. Bronsbyst
av Walter Runeberg.
Stadsbiblioteket.
återföras till i ortspressen offentliggjorda
artiklar, och bland de ledande krafterna
inom tidningsmännens krets finner man
under dessa år män sådana som lektor
Gustaf Cygnaeus, vars arbete för den
inhemska scenkonsten, men även på andra
kulturella områden, var initiativrikt och
fruktbringande.
Epokens bärande namn äro dock von
Rettig och Dahlström, båda knutna till
storstilade donationer.
Åbo har med rätta kallats donatorernas
stad, och här spårar man ej den ton av
lätt maskerad ironi som stundom klingar i
ordet kulturvaggan. Donationerna ha, som
så mycket annat i denna stad, gamla
anor och man kunde utan överdrift säga
att de gått åboborgaren i blodet. Man
kunde måhända även våga påståendet att
dessa donationer, tidigare i övervägande
grad av rent humanitär karaktär, i stort
sett icke varit utsatta för det öde
donationer i så många fall drabbas av, nämligen
att tjäna syften relativt främmande för den
tanke som skapat medborgarens gåva till
samhället. Rent kulturellt betonade ha
donationerna blivit under tiden kort före
brytningen mellan gammalt och nytt,
under sekelskiftets årtionden. Ett vackert
exempel på medborgerlig offervilja utgör
det 1881 grundlagda historiska museet,
som från ett anspråkslöst rum, förövrigt
tillhörande den tidigare nämnda
slottspredikanten Lindmans forna bostad,
utvecklats till ett av de största i norden och
nu, under namn av Åbo stads historiska
museum, räknar ett sjuttiotal salar och
rum i Åbohus. Här har det i alla
samhällslager djupt rotade intresset för stadens
framfarna öden tagit form i gåvor, som
formligen strömmat in och som
representera givare av de mest skiftande typer,
från societetens spetsar till de små i
samhället, för vilka gåvan varit änkans skärv.
Men främst bland museets gynnare och
främjare står kommerserådet Fredric von
Rettig, museistyrelsens mångårige
ordförande och dess bärande kraft. Om än
den roll han här spelade var betydande
nog för att skänka honom en framstående
plats i donatorernas led, är det dock
främst genom sin storartade gåva,
Stadsbibliotekets byggnad, färdig i början av
1900-talet, han inskrivit sitt namn i Åbo
stads och folkbildningens historia. Det är
emellertid icke endast på dessa områden
det Rettigska namnet möter oss, det är
med överallt där det gällt stadens väl,
kulturföretagens gynnande, utvecklingens
främjande, en inställning till samhället
som utgör ett typiskt drag hos denna
tidsperiods främsta donatorssläkter.
Kraftigt betonat återfinna vi det hos de tvenne
män, kommerseråden Ernst och Magnus
Dahlström, vilka genom överlämnadet till
hemstaden av Konstmuseibyggnaden,
uppförd vid samma tidpunkt som Biblioteks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
