Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Cenodoxus—Anders de Wahl. Egenkärleken—Karin Carlson.
kärleken, underbart väl återgiven av fru
Karin Carlson. Hon yvdes i syndig
själv-förhävelse, och helvetet lyste redan i hennes
ögon. Det var en ovanligt intressant och väl
formad scenisk företeelse.
Bättre kan ej en mysteriehjälte
konstnärligt segra än Cenodoxus—Anders de Wahl
gjorde det i detta mysterium. Det manligt
sköna, mörkskäggiga anletet avspeglade
högmod, fasa och förtvivlan och lydde hans
minsta intentioner. Då hans stolthet i det
sista utlöste sig i en ur hjärtats djup
kommande förbannelse mot den heliga rösten,
gick det genom märg och ben.
På trapporna, som här voro alldeles på sin
plats, gingo änglar, tyvärr som alltid något
vykortsmässiga, upp och ned. Änglar äro
alltid litet tråkiga på scenen. Djävlarna ha
däremot i alla tider varit publikens älsklingar.
Det är lätt att vara bra djävul, men herr
Bergvalls Panurgus var en ovanligt bra
sådan. Han var helröd överallt och alltigenom
och påminde om det kinesiska uttrycket om
européerna: »rödhåriga djävlar av första
klassen». Människorna skapade helvetet och
de eviga straffen dels därför att de sågo
den ostraffade orättvisan på jorden och ville
att den till slut skulle få sitt rättvisa straff,
så att t. ex. den onde rike pinas och den
fattige Lasarus haver hugnad, dels för att
låta fienderna få sitt kok. Och så gjordes
ett helvete med en nästan grotesk materia-
391
G r ii p p ur Ce 11 odox 71 s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
