Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Simon De la Vallée. En banbrytare i vår arkitektur. Av Sten Karling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Simon De i a Val lee
Simon De la Vallée: Lusthuset i Kungsträdgården.
Börringeklosters arkiv.
oändlighetsperspektivet och de av Le Notre
i samklang härmed utformade parterrerna,
boulingrinerna och boskéerna.
Denna den franska senrenässansens rika
arkitektur och högt uppdrivna
kompositionskonst inför Simon De la Vallée även
i Sverige. Den svenska
arkitekturutvecklingen stimuleras därigenom för första
gången på mycket länge av element som
äro i nivå med den främsta teten. För Åke
Tott hade arkitekten troligen redan i
Holland utformat ett projekt till en
slottsanläggning vid Ekolsund. Åke Tott hade icke
möjlighet att realisera mer än en blygsam
del av detsamma, men det storslagna
förslaget utövade sin lockelse ännu på Magnus
Gabriel De la Gardie, när han år 1653 ville
fullfölja de tottska planerna. Han hade
Simons ritningar i sin ägo och översände
dem till Jean De la Vallée för att få dem
anpassade efter sina behov. De la Gardie
hade nämligen endast för avsikt att här
bygga »ett sommarhus på italienskt maner
med stora fönster, luftiga våningar samt
bollhus, lusthus och annan desslikes plaisir.»
Jean De la Vallée lossade vid sin omarbet-
ning något på stramheten i faderns slutna
komposition. Alléerna fördes ut i
landskapet och förenade anläggningen med
omgivningarna — gränsen mellan
tektoni-serad natur och fri terräng luckrades upp.
Men det är åtskilligt som talar för att
kärnan i hans båda förslag återgår på
faderns projekt.
Engagemanget hos Åke Tott förde snart
med sig besvikelser, men nya vägar
öppnade sig i Sverige för arkitektens
verksamhet. Simon De la Vallée var icke blott i
sin konst utan även i sitt arbetssätt en
ny och modernare tids man — en arkitekt
i nutida mening. Han tog själv föga del
i det praktiska arbetet utan såg som sin
främsta uppgift att göra upp projekt,
ritningar och detaljer, vilka andra fingo
realisera. För vårt land var detta något nytt.
Byggmästaren hade hittills efter gamla
nordiska traditioner antingen varit
murmästare eller bildhuggare. Vid byggena hade
dittills konsthantverkarna — i främsta
rummet stenhuggarna — oftast givit gavlar,
portaler och fönsteruppsatser deras form.
Att detta förfaringssätt icke tillämpades vid
451
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
