Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Luigi Cornaro. Av Anna Lamberg Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A tin a L am b e r g Wåhlin
av maktstjälande principer av religiös eller
moralisk innebörd. Men inför konsten och
dikten kände de vördnad, och åt
konstnärer och skalder skänkte dessa hov
fristäder i utbyte mot den ökade glansen av
vittberömda namn.
I Verona står en segerstaty utan like —
Can Grande della Scala, som sitter till häst
högt ovan sin vigda grav, med hjälmens
stora vingar tillbakaslagna över axlarna,
en stridsman som rider till Valhall snarare
än till Apokalypsens tron och altare. Hans
korta liv var vapenbragder, strid och
triumf, men han var Dantes vän, och det
var till honom skalden skrev det brev i
vilket han för första gången utformade
planen till Divina Commedia. Can
Grandes gestalt står som en apoteos av dessa
»tyranners» starka personlighetskänsla,
men också av deras gärningar.
Även de rika republikerna hade > sina
härskarsläkter, om .än deras huvudmän
icke voro condottierer utan bankirer.
Deras maktbegär och praktlystnad funno en
lika givande jordmån som krigarsläkternas.
Krona och tiara lågo icke utanför deras
räckhåll.
Familjen Cornaro i Venezia var en av
dessa släkter, vars namn finnes inflätat
i många århundradens betydelsefulla
händelser i republikens historia. Om den
också icke, såsom smickrande genealoger velat
bevisa, härstammade från Roms gens
Cornelia, tillhörde den dock den äldsta adeln,
kärnan i Venezias aristokrati. Rikedom och
lysande gåvor, både klokhet och tapperhet,
hos familjens medlemmar generation efter
generation banade väg till makten, äran
och berömmelsen. Namnet Cornaro — eller
i dess venezianska form Corner — har
burits av fyra doger, tjugotvå prokuratorer,
nio kardinaler och en rad senatorer,
generaler, diplomater. I denna förnämliga
historia fattas icke ens kungavärdigheten, då
Catarina Cornaro, maka till Cyperns
konung Jacob av Lusignan, efter dennes
död besteg tronen som regerande
drottning.
Men Cornaronamnet har också burits till
eftervärlden av en ättling, vars ljusa
filosofprofil med sällsam kontrastverkan
avtecknar sig mot bakgrunden av en stormfylld
tid, då livet levdes i högspänning, i glans
och faror. Luigi Cornaro föddes i
Venezia 1475, vid den tid då republiken stod,
om också icke på höjdpunkten av sin makt.
så dock i sin blomningstid av ståt och
prakt, av sitt heta begär efter festivitas,
då resande från alla länder betygade att
stadens skönhet och rikedom knappast
kunde beskrivas, och då Karl VIII :s
sändebud Philippe de Commynes kallade den
la pius triomphante cité. Luigi Cornaro
tillhörde visserligen den gren av släkten
som kallade sig della Cà Grande och efter
Catarinas tid della Regina, men en av hans
direkta förfäder hade för en mordgärning
förvisats från Venezia, och adelskapet
hade fråntagits honom och hans ättlingar.
Luigi återfick sedermera patriciertiteln,
men hans namn finnes ej i den gyllene
boken, och han var sålunda utesluten från
medlemskap av stora rådet. Detta vållade
honom föga bekymmer, han var en
begåvad och glad yngling, omtyckt medlem av
de unga ädlingarnas praktälskande
Calza-gille, vars huvudsakliga strävan var att på
ett så representativt och elegant sätt som
möjligt taga verksam del i den oavbrutna
rad av fester och nöjen, som utgjorde
Venezias vardagsliv. Luigi — på det mjuka
venezianska tungomålet Alvise — skrev
och spelade med i komedier, sjöng de
musikaliska inläggen och tog ut ali den glädje
han som ung och rik ädling i en av
världens stoltaste städer ansåg självfallet
tillkomma honom. Vid tjugotvå års ålder
begav han sig till Padovas universitet för att
studera juridik. Denna allvarliga disciplin
kom icke att sätta djupare spår i hans
sinne och utveckling, det högtberömda
lärosätet skulle ej få räkna honom bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
