Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Richard Aldington. Av E. Bendz - Höst. Av Elmer Diktonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Richard Aldington
sig »vart han egentligen vill». Denna ensidiga
negativism tycks på sina håll ha lämnat
ett intryck av grimaserande tomhet. Man
missförstår honom. Hans tankevärld är lika
lite bebodd av enbart minnen av de massakrer
han anställt som hans temperament i sig
själv är sterilt och livsfientligt. Han
framstår som den han blivit, men hans »verkliga
jag» skymtar nog igenom. Kanske är han,
som han själv uttrycker sig, en »filosofisk
anarkist», d. v. s. en man som med kallt
och hopplöst tvivel ser det andliga barbariet
växa omkring sig, utan att duperas av de
falska etiketter man påklistrar det. Men vilka
känslor av undertryckt ömhet och livsdyrkan,
som dölja sig under denna skenbart
resignerade attityd, det anar man av ett ord, som
undslipper honom i den enda — trots titeln
-—-relativt »lyckliga» bok han skrivit (»Ali Men
are Enemies»): »Oh to be something different,
oh to be somewhere else, fuir! là-bas fuir.»
En plågad, besviken och upprorisk, men
ingalunda av naturen bitter människas
förkvävda glädjeinstinkter klinga ut i detta rop
av maktlös längtan.
HOST
Av ELMER DI KTO N / U S
Efterlängtad köld
skall mörda blommor i natt,
och fälla löv
som länge velat multna.
Vad fröjd att glida undan
i sämja med det övriga,
känna sig utnyttjad,
räddad — och förlöst.
Intet amen —
inte ens en suck.
Och vinden går sin vanda väg
och mojnar mot kvällen.
Och stjärnorna spricker ut,
först en, sedan hela havet.
Ingen vet vad som skedde,
och jag känner det ej mer.
Bara kyla, lättnad och klarhet.
Under hösthimlen
blev hjärtat så rikt:
ett avlövat träd.
Och jag lärde mig ron:
det fullbordades svala omslag.
Och jag läste
i lindans gula testamente;
sov du lugnt som jag.
555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
