Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Är modernismen omodern? Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. L a ti r in
Giorgio ii e. Konserten.
av det undermedvetna. Konstnären har den
älskvärdheten, och man kan icke vara
honom nog tacksam för detta, att tala om
vad den här meddelade bilden »Skiftende
Erotik» betyder eller rättare sagt ge en
något för summarisk hänvisning åt vilket håll
man bör söka. »En erotisk Oplevelse kræver
et Forløb; man kunde f. Eks. opleve den
i tiden før, under og efter den egentlige
erotiske Oplevelse. Denne er her netop
skiftende, idet der foregaar en Udvikling af
Følelserne hos de to Parter. Mit Billede
fortæller om en bestemt erotisk Oplevelse,
inddelt i fire Afsnit, tilkendegivet, rent
billedmæssigt, ved en Firedeling af
Billed-planet, hvori den erotiske Oplevelse er
udtrykt, skiftende eller udviklende sig fra
Felt til Felt.» Den kan väl dock knappast
vara av den art, att den väcker allmän
anstöt, så pass frisinnad som man nu är
på detta område. I alla händelser har den
en subtilitet, som icke riktigt
överensstämmer med det Martin Lutherska ordet om
erotiken: »Schlage nur frisch zu», ty, menar
förmodligen vår lutherske lärofader, krångla
inte till naturliga och ärbara känslor med
för mycket resonemang.
Ligger det ej, kan man fråga sig, något av
rätt obehaglig förljugenhet över försvaret
för modernismen? Är det ej att villa bort
begreppen, när Matisse, som väl egentligen är
den största kräftskadan inom denna
riktning, manande säger till sina lärjungar:
»La nature, rien que la nature, toujours la
nature», och dessa ord med trosviss hänförelse
upprepas som ett bevis på, hur sund Henri
Matisse måste vara. Eller då en kritiker
framför Vilhelm Lundstrøms målning »Det
andra budet» —• den lär kallas så, därför
att det latinska ordet Opus II föreföll honom
onaturligt — skrev om dessa brädlappar med
halva bokstäver, att »han mindede om disse
Vidunderbørn, der springer lige fra Skolen
og ind i den højeste Matematik». Peschcke
Køedt ber, som matematisk studerande, att
få vara fri för den sortens högre
matematik.
Här meddelas Lundstrøms »E’rokosten i
det grønne». Uppslaget har han väl tagit
från Manets »Déjeuner sur 1’herbe» och
möjligen också från Giorgiones »Konserten».
Professor Oluf Thomsen köpte bilden och
skrev om den i Politiken. Den måtte ej ha
gillats av alla, och kanske någon profan
och ohelig ansåg den verka pöbelaktig, ty
professor Thomsen meddelade, att »ingen
Kunstner kan være fjernere fra
Pøbelagtighed end Lundstrøm». Går han ej för långt i
en sådan förklaring? Är ej åtminstone Fra
Angelico mindre pöbelaktig?
618
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
