Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Harald Wieselgren. 1835—1906. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G.
Laurin
många böcker, men ser du felet är, att det
står andras namn på titelbladet.»
Harald Wieselgren hade en universell
läggning men intresserade sig mer för det
historiska och kulturhistoriska än för
litteraturhistorien. Han hade goda vänner
bland konstnärerna och har skrivit om
August Malmström och Janne Höckert, men
till konsten själv stod han ej i så personligt
förhållande som till konstnärerna. Höckert
arbetade för hans Ny Illustrerad Tidning,
och Wieselgren brukade gå upp till honom
med det nya numret. En dag fann han
Höckert ännu sent på dagen ligga kvar i
sängen. Man hade kanske skilts åt sent
kvällen förut. Höckert sade, så meddelade
Wieselgren till Axel Gauffin: »Stackars
Wissla, du får då aldrig supa en vecka i
fred.» Men även ordet »supa» kan
missbrukas, och det skedde ofta i 1860-talets
Stockholm, till och med då det gällde Idun,
där det dionysiska mera var ett
ackom-pagnemang till det apolliniska.
Sällskapet Idun är Wieselgrens
minnesvård. Han ville, att det skulle vara fritt,
slutet, andligt förnämt med frisk, ibland
uppsluppen glädje. Han älskade klok
måttfullhet som en fransman, han älskade
behag också i den dionysiska yran. I
vänskapen och vetenskapen såg han de höga
livsmakterna, och han hade innerst det äkta
svenska, som ligger i att vilja ge så mycket
som bara är möjligt.
Den 2 nov. 1935 hundraårsdagen av Harald Wieselgrens födelse.
Auto gr a f på sällskapet Iduns 40-årsdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
