Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om Fulheten. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar Josephson
hangslösa är det okonstnärliga. När
sammanhanget mellan tanke och form är
lösaktigt, mellan verklighet och idé, mellan
upplevelse och bildverkan, mellan känsla
och uttryck, mellan delarna och helheten,
då saknar konstverket eget liv, även om
det några dagar eller några år kan
upp-reklamera mycket liv omkring sig.
Det finns en duk av Daumier, som heter
Amatören. Det är en ålderstigen,
utmärglad, underbart ful man i skrynklig 1800-tals
bonjour, som sitter försjunken i sin länstol
och betraktar en liten marmorkopia av
Venus Milo. Han sitter som fastnaglad,
han dricker in konstens vällust med törstiga
ögon. Men han märker inte, att vi med
samma njutning betrakta honom, den
dau-mierska gubben i ali hans skröplighet.
Venus Milo, hon är det idealsköna i
full-ländad gestalt. Men han är, där han sitter,
det idealfula, om ordet finns. Jag skulle
inte vilja döma emellan dem.
Honoré Daumier. Amatören. Oljemålning.
Hos Durand Ruel i Paris.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
