Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Otto Rydbecks museer. Av Johnny Roosval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johnny Roosval
modskrävande restaureringsknåp, utfört av
Rydbeck, i väsentliga delar återfått sin
forna skönhet. Professorerna Wrangel,
Gregor Paulsson och Rydbeck själv ha behandlat
dess historia. Man ser det nu tillsammans
med domkyrkans karolinska korskrank i
stolt böljande men måttfull
akantusbarock, skulpterad i ek. Det är obegripligt,
att allt detta slopades vid restaureringen,
liksom i Uppsala domkyrka Burchardt
Prechts härliga romerska altaruppsats.
De tre hopvuxna museerna, Konst- och
kuriosakabinettet, Historiska Museet och
Domkyrkomuseet, utgöra ett för sin
skapare betecknande komplex, vari hans smak,
hans vetenskapliga precision och hans
mekaniska begåvning medverkat. Han har i
sina anordningar med en tydlig avsikt
undvikit de stora effekterna, vartill eljest
den kyrkliga storkonsten inbjuder. Hans
huvudmål ha varit föremålets skydd och
vård, dess tillgänglighet för den enskilde
lärde och för ett akademiskt auditorium,
säkert också för konstnären och
konstälskaren.
Museet, som är idealiskt lämpat för
seminarieövningar i nordisk arkeologi och
medeltidens konsthistoria, är naturligtvis
först och främst en akademisk institution,
som med ali rätt bibehåller en viss
reservation gentemot yttervärlden. Det varken
bör eller behöver öppna sig mot
allmänheten med det reklamens buller, som för
andra museer stundom anses nödvändigt.
Det är också i första hand prisvärt i
sin egenskap av akademisk institution.
Men det bör därjämte framhållas, vilken
skattkammare museet är av konstnärlig
skönhet och av konsthistoriskt, även av
allmänt för varje öga begripligt intresse.
För konstnären bör det vara en studiekälla
av första ordningen. Lund är genom sin
domkyrka nu liksom på medeltiden en
betydande ort för levande konst. Skovgaard
har skapat domkyrkans absidmosaik,
Vigeland dess nya fönster. I båda dessa fall har
Otto Rydbeck varit en energisk förordare.
Sedan alltså med rätta de bästa samtida
från grannländerna inlett en ny stor
konstperiod i domens historia, vore det i sin
ordning att vägen gjordes jämnare för de
svenska konstnärerna, som i våra egna
medeltidsmuseer, icke minst det
lundensiska, äga det bästa studiematerial, den
vackraste inspiration till en ny religiös
konst på traditionens botten.
Lund har två andra sakmuseer, den
stora Kulturen, som nu under intendenten
Sven T. Kjellberg går in i ett nytt
utvecklingsskede, och det lilla Konstmuseum
i universitetet, som under professor
Ragnar Josephsons djärva initiativ går mot
en större framtid. Men ännu så länge är
det Rydbeckska museet Lunds enda
verkliga konstmuseum, en samling där värden
av högsta kvalitet fängsla ögat.
Här liksom i Gotlands Fornsal, i Berlins
Deutsches Museum och Frankfurts
Liebig-Haus ökas intresset av att
skulptursamlingen i stort sett tillhör tiden före den
borgerliga realismens avgörande
genombrott på 1400-talets mitt. Det är den
verkliga medeltidens ridderliga och prästerliga
höghet, som adlar de bästa verken. I en
samling som denna lär den nordiske
konstnären känna de nordiska traditionernas grund.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
