Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ett nyfunnet Kellgrenporträtt. Av Oscar Antonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar Antonsson
Sergels konstnärliga faderskap till den lilla
medaljongen styrkes sålunda även på denna
väg. Den kan vara en gipsavgjutning från
Sergels egen tid men den kan också vara
gjuten vid en senare tidpunkt, kanske av
Molin själv, efter ett försvunnet original
i gips, terrakotta eller brons. På flera
ställen uppträda gjutfogar, vilka tydligt
säga ifrån, att gjutningen verkställts med
styckeform i gips efter original i hårt
material. Gipsen är sålunda i varje fall
ej primär, och det antagligaste är nog, att
den tagits efter en medaljong i bränd lera,
alltså en medaljong i samma material
som porträtten av Björnståhl och
Sergel själv.
Finns möjligen detta originalverk ännu
i behåll någonstans?
En komparativ sammanställning av
denna lilla nyfunna Sergel-medaljong med det
förut kända porträttet av Kellgren av
samme konstnär ger till resultat, att den
tradition, som säger att även den nya
medaljongen skulle framställa skalden,
måste vara riktig. De enda skiljaktigheter
som finnas •— ögonens ovanlock, vinkeln
mellan näsa och överläpp — kunna
förklaras som förändringar hos modellen,
förorsakade av högre ålder, sjukdom och
bitterhet. Jag skulle tro, att Kellgren
på sitt dödsläger haft djupt insjunkna
ögon och därtill en mun, betydligt mer
infallen än vad det samtida porträttet ut-
visar. Då Sergel utförde medaljongen av
1795, kan han emellertid ha gjort en
kompromiss och mildrat dragen med stöd av
sin tidigare lilla medaljong.
För att än mer underlätta jämförelsen
ha här sammanställts profilerna från de
två relieferna och silhuetten, den senare
omvänd och framställd i vitt mot mörk
fond. Håret har ej medtagits för att ej
störa jämförelsen. Hur frappant
överensstämma ej pannorna med den typiska
tväruppdelningen, vidare ögonbrynen,
näsorna, munnarna, hakorna och kinderna!
Det är efter detta intressant att
konstatera, att det för oss nya porträttet ej
torde ha varit okänt för gångna tider.
Åtminstone verkar det som om Byström
stött sig i mycket på denna medaljong, då
han gjorde modellen till marmorbysten i
Svenska akademien, och likaså tycks
Enhörning haft den för sina ögon vid
utförandet av den nämnda medaljen, därpå
tyder bl. a. utformningen av pannan, örat
och den lilla antydningen till polisong.
Bättre än många ord övertyga oss
bilderna om att vi verkligen äro i besittning
av ännu ett Kellgren-porträtt och, låt
oss säga det först som sist, ett porträtt
vilket både som konstverk och som
människoskildring överträffar de förut kända.
Att det nyfunna medaljongporträttet
dessutom är ett verk av Sergel gör det ännu
värdefullare.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
