Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sicilianska konturer. Av Nils von Hofsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils von H o f s t e n
I S egestatemp l et.
skiftar på ett sätt, om vilket inga ord kunna
ge en föreställning.
Det synes mig att man uppfylles av en
ödmjuk men på samma gång underligt
stolt känsla av samhörighet med allt detta.
Den hellenska antiken var förvisso icke
blott skönhet och harmoni. Där fanns i
övermått lidande, smuts, laster, hat,
grymhet, orättvisa, förtryck, barbari. Men där
fanns också jämnmått, behärskning och
andlig klarhet, där fanns allt det som
Vilhelm Ekelund en gång har sammanfattat
i sköna och djupa ord: »denna underbara
guldrand av septemberljus och
september-svalhet, som lyser om det mognaste i
mänsklig bildning». Man står vid templen och
förnimmer deras stränga, rofyllda renhet
som en levande makt, och man ser för sin
inre blick en följd av bilder: de senarkaiska
metoperna från Selinunte, Artemisstatyn
från Pompeji, ett par arkaiska
Apollon-statyer, tronen med Afrodites uppstigande
ur havet och många flera. Och man viskar:
detta är icke blott jämnmått och klarhet,
det är också frihet, rättvisa och tolerans.
Man får så högtidliga ord på läpparna att
man icke ens vågar viska dem:
västerlandets själ, vår kulturs oförgängliga och
omistliga ideal. Dessa ideal, som i denna
omgivning uppenbara sig i naken och kysk
verklighet, befriade från dumhetens och det
själviska intressets påhängda klutar, få
icke förträngas av dunkel, måttlöshet, våld
och tanketvång eller förvridas av råa och
feberheta händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
