Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar H a r r i e
blir en dödsdans av hängivelsedrift som
ständigt motas och stelnar till ambition, och
ambition som maskerar sig i förljugna
idealbildningar, falska hänsyn, beräknande
uppoffringar. Det barn, som födes och uppfostras i
dessa döda människors skenliv, vanställes till
en livsoduglig neurotica. Och hos människorna
runt omkring dem går historien igen. Kraften
som skulle blivit kärlek fördunstar i chimärer,
bindes i vinningslystnad, fryser i maktbegär,
förgiftas till hat och grymhet. Människorna
bygga var kring sig och sitt ringmurar som
avstänga dem från livet och från varandra;
de byggas allt högre och massivare, det blir
allt svårare för fångarna innanför att
frampressa och göra hort det förlösande ordet:
»Skulle kärlekslöst vi gå och kalla . . .?»
Det berättas i boken om två gamla
människor, som till sist fingo klarhet över att de
skrämselmurar inom vilka deras liv blivit kvävt
och skövlat, varit byggda av chimärer — och
som så fått andas ut i befriande resignation
med de livsrester som ändå lämnats kvar åt
dem: den ene är fattigdoktorn som fått
självförtroende och arbetsglädje förstörda av
ångesten för att icke svara upp mot sin hustrus
ambition; den andra är den misslyckade
författarinnan och medelmåttiga lärarinnan, som
till sist upptäcker att det lilla lyte som varit
skräckstängslet mellan henne och livet, var
en struntsak och lätt att avlägsna.
(Samtidigt får hon veta att hon är dödsdömd i
strupkräfta — det är en av de onödiga extra
grymheter, som Birgit Lange ibland begår.)
Där finns också historien om styrmannen och
hans hustru, som äro på väg att bygga murar
mellan sig, men ha kraft nog att efter en
bedövande katastrof finna vägen till varandra
i självförglömmande hängivelse — men detta
tröstande slutkapitel verkar nog ditsatt
efteråt. Bokens rätta slut förblir den kväll då
Fredrik Burghausen med isig klarhet fäller
domen över sig och sin hustru — efter att
på dagen ha mött på nära håll utbrottet av
ali världens samlade kärlekslöshet: kriget.
Utåt har ingenting hänt i familjen
Burghausen. Och detta händelselöst
framgångsrika, duktiga liv har rymt mänsklighetens
väsentliga tragedi -— sådan Freud har sett
den. Livssynen i Birgit Langes bok bär
otvetydig ursprungsbeteckning. Men den är hos
henne icke inlärt dogma, utan genomlevd
uppenbarelse. Det är ett sällsynt fall.
Förkunnelsens behov ha också framtvingat en
konstform, som är ganska unik. Romanen är
mycket fattig på yttre händelser och är
praktiskt taget utan dialoger. Det är personernas
inre upplevelser som relateras och framför
allt kommenteras i en flytande och böljande
svada av oändligt långa, parataktiskt byggda
och liksom uppluckrade perioder. Att man
andlöst följer med och känner sig bevittna
ett drama, är ett kriterium på att konstformen
ger adekvat uttryck åt en inspiration.
Berättelsen om människorna innanför ringmuren
forsar fram i ett flöde som krävt att befrias.
Detta gör boken till en av de märkliga
romanerna. Den livsåskådning, som hjälpt till
vid befrielsen, kan ännu icke utdömas som
andlig makt i tiden.
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
