Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Vad fann Sven Hedin? Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad fann Sven Hedin?
Fot. Horner.
Sanddyner vid Etsingol.
sig Horner att genomföra en ingående
undersökning av öknens sedimentations- och
ero-sionsprocesser. Han anknöt därvid till de
grundläggande undersökningar över öknens
sällsamma värld, som på 1890-talet
framlades av Johannes Walther i hans »Die
Denudation in der Wüste», vartill sedan
tyska, franska och amerikanska forskare
lämnat mycket betydande bidrag. Ingen
har dock med så modern utrustning och
på ett så ingående sätt som Horner ägnat
sig åt studiet av de landskapsbildande
processer som utmärka öknen, och vi kunna
sålunda av hans hand vänta en djupgående
utredning av denna landskapstyp, vilken
tävlar med polartrakterna i ödslig
fientlighet mot allt liv.
Horner torde mest av alla
expeditionsdeltagarna för slutredigeringen av sina
monografier vara beroende av den väntade
publikationen över det ofantligt omfattande
meteorologiska observationsmaterialet, men
å andra sidan är det näppeligen någon av
vetenskapsmännen som ej i någon mån
behöver falla tillbaka på detta
iakttagelsematerial, vilket, i ökentrakterna mer än
annorstädes, normerar såväl teoretiskt
tänkande som praktisk handling. Det var en
utomordentligt kunnig, duglig och
entusiastisk ung tysk meteorolog, doktor
Waldemar Haude, som organiserade detta
väldiga observationsnät, i sitt slag säkerligen
utan motsvarighet. I min tidigare Ord och
Bild-uppsats har jag redan i korthet
omnämnt de fasta stationernas belägenhet,
uppsändandet av pilotballonger m. m. De
personer, som haft anledning att taga del
av doktor Hedins ansökan om statsanslag
för det vetenskapliga materialets
bearbetande, ha med viss förvåning konstaterat,
hurusom han utelämnat frågan om den
meteorologiska publikationen. Måhända vill
han hålla vägen öppen för tyskarna, som
ju nästan ensamma bekostat denna del av
expeditionen, att publicera detta material,
och vi kunna i sådant fall inskränka oss
till att uttala den livliga förhoppningen,
att expeditionens sällsynt duglige
chefmeteorolog skall få ali den hjälp han behöver
för att fullfölja sitt omfattande och
betydelsefulla värv.
I ännu mycket högre grad än fallet är
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
