Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde häftet
- Ystad. Av Hans Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Wåhlin
ken. Bottenvåningen rymmer ett modernt
inrättat bibliotek med läsesalar och
studiecirkelrum; högre upp i huset har man
konstmuseet med två stora överljussalar
och sju kabinett, huvudsakligen ägnade åt
svensk i8oo-talskonst och en liten
stilhistorisk typsamling, en skulptursal, en sal för
modernt måleri och en liten gravyrsal med
grafik, teckningar och konstbibliotek. Högst
upp har man en sal för kammarmusik och
tillfälliga konstutställningar, omgiven av
fyra kabinett för grafik, bokkonst och
östasiatisk konst. Det är mycket under ett
tak, som det gärna blir i ambitiösa
landsortsmuseer, men det hela är ordnat efter
den förnuftiga tanken att ali högre odling
hör samman i en enhet.
Museibyggnaden är ritad av arkitekt A.
Ewe i Malmö; konstsamlingarna äro delvis
hopbragta av Ystads energiska
konstförening men till övervägande del deponerade
av Nationalmuseum, som verkligen tycks
ha tagit ett frikostigt grepp i sitt magasin.
Man har ju inte skickat ner Julius Civilis
och Venus’ triumf och inte heller det som
kommer allra närmast efteråt, men man
har sörjt för ett rätt fylligt och rätt
representativt urval ur konsthistorien från
1500-talet till Konstnärsförbundet.
*
Det skall hållas utställning i Ystad
instundande sommar, och den skall heta
Fritiden. På Ord och Bilds sidor är man
fritagen från att tala om aktualiteter, som
ännu inte ha inträffat, och ingen begär att
vi nu skola yttra oss om vad Gotthard
Johansson, Gustaf Näsström och de andra
fritidskoryféerna komma att arrangera till
sommaren. Men det ser verkligen ut som
en tanke, att en utställning under detta
lösensord kommer till i Ystad. Staden har
sedan länge, åtminstone vad sommaren
beträffar, löst sitt fritidsproblem på ett
förträffligt sätt genom att anlägga
Sandskogen. Egentligen kom den till av hårda
praktiska skäl; därute låg ett
flygsandsfält, som emellanåt levererade råmaterialet
till verkliga sandstormar, som yrde in över
staden och täckte gator och
trädgårdstomter med hindersamma och ovälkomna
sanddrivor. En god borgare i Ystad,
bagaren och ekonomidirektören J. J. Wendt,
företog sig i början av 1800-talet med stöd
av några medborgare att binda
sandflykten genom skogsplantering. Så kom
Sandskogen till; vad den har betytt för
ystadbornas friluftsliv i ett århundrade kan
inte överskattas. Villabyggandet har anor
härute, som för en stad av Ystads storlek
äro anmärkningsvärt gamla, och det nu
så moderna sportstugeproblemet torde ha
utsatts för några av de första försöken
till lösning i Sandskogen på en tid som
endast vördnadsvärda åldringar numera
minnas.
Ystad är nämligen en stad som inte
bara följer med sin tid utan ibland är en
bit före. På samma gång håller den på det
gamla. Tyvärr skall det, om man får tro
tidningarna, vara slut med torghandeln på
den gamla marknadsgatan, som i varje fall
inte konstruerades för biltrafik, när den
stakades ut på uoo-talet. Men enligt samma
källa skall väktaren ännu råma ut
timmarnas gång genom den gamla kopparluren från
Mariakyrkans torn. Måtte han få hålla på
med det, fastän fröken Ur kvittrar i alla
stadens högtalare och vi kanske snart kunna
ta in bilden av observatoriernas
precisions-kronometrar per television. Man behöver
inte bara följa med sin tid och ibland vara
en bit före, man behöver på samma gång
hålla känning med det gamla.
Och den konsten har man allt hitintills
förstått bra i Ystad.
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:54 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1936/0224.html
