Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hjalmar Molin som etsare. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Molin som etsare
Villa d’ E s t e.
från terrass efter terrass, där fontäner sorla,
upp mot slottsfasaden och dess framskjutna
portik.
Äldre svensk arkitektur har etsaren i
relativt ringa utsträckning tagit upp på
sina plåtar. Det var tydligen ett arv från
gångna generationer att väl ensidigt lockas
ut till främmande länders rikare, mer
lysande konstkultur, fast redan Erik
Dahlberg i det fallet visat prov på en storvulen
patriotisk syn. Men medan Molin år efter
år ilade omkring bland Söderns praktfulla
blomster och hämtade sin honung, började
här hemma vår Vasaarkitektur komma på
modet och inspirerade arkitekter som
Ragnar Östberg och Carl Westman. Genom sin
vän Östberg, på vars arkitektkontor han
för övrigt en kort tid arbetade, fick han
idén till en av sina mera verkningsfulla
skildringar, nämligen »Stockholms gamla
konungaborg». Den tillhör världskrigets
sista år. Det är den norra längans mot
Strömmen vända fasad med dess
kyrkfönster, sidotorn, takarkitektur, varöver
det urgamla tornet »Tre Kronor» reser sig,
som etsaren valt. Det hela har förlagts
bakåt och högt i bilden, så att vattenytan
upptar nästan hälften av densamma. Till
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
