Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hjalmar Molin som etsare. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Molin som etsare
Stadshustornet.
från Canal Grande i Venedig, och i vilka
den fuktiga venetianska atmosfären med
den egendomliga glans den skänker
föremålen, mästerligt tolkats.
Mera moderna, helbetonade, syntetiska
verka några av hans senaste arbeten, i
regel exteriörbilder, i vilka en arkitektonisk
massverkan utan alltför mycket
detaljbroderi kommer mer till sin rätt, som »Le Bar
vid Nizza», »Gammal bro i Campredone» i
Pyreneerna, den senare dock underlägsen
den mäktiga »Ponte Pietra i Verona» (1932),
där de romerska brovalven mörkt och
allvarligt avteckna sig mot en solbelyst
bakgrund. Även då som förr
skulptur-smyckade portaler och väggar väljas till
motiv, kunna vi ej undgå att finna
greppet starkare och enhetligare. Tekniskt ha
eftersträvats grövre, fylligare linjer, som
ibland nästan som åsar höja sig över
papperet. Effekterna uppdelas mindre. En
enda slående verkan är målet, och som
exempel på dylika portalbilder må nämnas
»Titusbågen» och »S. Zeno i Verona». Även
då konstnären i början av den nämnda
perioden återkommer till sin gamla kärlek
katedralinteriörer, t. ex. i den till måtten
ovanligt stora etsningen »Spansk katedral»,
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
