Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Gustav III som kronprins. Av Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigrid Leijonhufvud
NiNGs’ under hosten utkomna bok om Gustav
III som kronprins avgjort hör till den
kategorien.
Vad barndomsmiljön och de första årens
uppfostran betytt för en så rik och egenartad
natur som Gustav III:s har redan tidigare
uppmärksammats, särskilt av Nils Erdmann.
Men problemet har genom Beth Hennings
fått en ny orientering. I fråga om Tessins
insats som prinsens guvernör har hon sålunda
kommit till överraskande resultat.
Beskyllningen mot Tessin att han tagit sin
uppfost-rargärning för lätt bör inte längre kunna
upprepas. Det framgår tvärtom av Beth Hennings’
rikt dokumenterade undersökning att han var
besjälad av dåtida pedagogiska reformidéer
och med levande intresse sökte tillämpa dem
i sitt förhållande till det rikt utrustade och
tidigt utvecklade kungliga barnet,
genomträngd av vikten att i allt lämpa sin
uppfostran efter prinsens egenart. Att det skedde
under allt omöjligare förhållanden, i samma
mån som prinsen växte upp och skulle blivit
mottagligare, förryckte naturligtvis Tessins
uppfostringsplan. Men att Gustav, trots alla
inflytanden i motsatt riktning, hade sin gamle
guvernör i gott minne, framgår av hans iver
att så snart han rådde sig själv åter närma sig
Tessin och visa honom sin uppskattning.
Dalin, som stod högt i gunst hos Lovisa
Ulrika, hade inte i sin väg de stötestenar som
till slut omöjliggjorde guvernörens värv. Beth
Hennings understryker också med rätta
Da-lins betydelse för det levande och
inspirerande historiska intresse som livet igenom
utmärkte Gustav III. Till det som gjorde
ombytet av guvernör och lärare i sammanhang
med 1756 års revolutionsförsök så ödesdigert
för den tioårige prinsen hörde också givet att
han blev skild från Dalin.
Med Scheffers guvernörskap började ett
nytt skede i Gustavs uppfostran. Spänningen
mellan drottningen, hans beundrade och
imponerande mor, och hans av ständerna
tillsatta lärare och kavaljerer inverkade
olyckligt på det brådmogna barnet. Å andra sidan
skapades gång på gång för hans omgivning
olidliga situationer, avspeglade framför allt i
den minutiösa dagbok som fördes av en av
kavaljererna, Fredrik Sparre, Tessins
systerson. Tvärsigenom hans närsynta iakttagelser
och reflexioner kan man dock med Beth
Hennings skönja dragen av den utveckling
som från det i sin teaterinspirerade
fantasivärld mer eller mindre isolerade barnet för
fram till den geniale ynglingen — en yngling
som helt förstår att vinna sin tidigare så
kritiske guvernör och som upptäcker en
själsfrände i den unge skalden Creutz. Gustav är
överraskande färdig redan vid sexton år, och
nu förklaras han även av ständerna myndig.
Den utsökta rococoinredningen i
kronprinsens våning på Stockholms slott, som nu står
färdigt, blir efter myndighetsförklaringen
ramen kring hans meditationer vid skrivbordet
eller kring ett intellektuellt betonat och
förfinat sällskapsliv. Sitt från Tessin
förvärvade bibliotek ökar han alltjämt,
företrädesvis med nyutkomna franska böcker som
låta tala om sig — det framgår inte minst
av hans brevväxling med Creutz, som nu på
sin diplomatiska post levde med i den
litterära världen i Paris. Ett par kvällar i veckan
läses det högt hos kronprinsen, och det lästa
diskuteras. Man får ett starkt intryck av att
den unge blivande regenten söker orientera
sig i svallet av de mäktiga tidsströmningar
som karakterisera decennierna fore franska
revolutionen.
Det är en i det hela ljus och sympatisk bild
som träder fram i Beth Hennings’ skildring
av den unge kronprinsen, sedan han börjat
kunna ordna sitt liv efter egen smak och
åtminstone till en viss grad ägna sig åt vad som
mest intresserar honom. Hans närmaste
omgivning med Scheffer i spetsen är
intellektuellt och kulturellt betonad, han står i livlig
kontakt med en krets av förstående vänner,
manliga och kvinnliga, sådana som hans
tidigare underguvernör Nils Adam Bielke och
dennes intelligenta maka. Alla hans intagande
egenskaper träda i dagen i gynnsam atmosfär,
och hans lysande begåvning utvecklas
mångsidigt. Det är ett skede av ungdomlig
receptivitet och på samma gång ett ungt genis
genombrottstid.
De sorglösa åren skulle dock snart gå till
ända. Den allvarliga konflikt som prinsen
ställdes inför, i och med att frågan om det
sedan länge avtalade giftermålet med den
danska prinsessan Sofia Magdalena åter
aktualiserades, har Beth Hennings belyst inte
minst med talande utdrag ur hans förtroliga
vänkorrespondens. Scheffer hade visserligen
sedan långt tillbaka varit en varm
förespråkare för närmare förbindelse med Danmark,
men han sviktade nu inför konungaparets
motvilja. Det var inte hans inflytande utan
kronprinsens egen tillkämpade övertygelse
som avgjorde hans hållning. Då han för lan-
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
