Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En svensk konsthistoria. Av Heribert Seitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heribert S ei t z
des med full rätt han genom kompositionen
i sitt arbete gör propaganda för den kanske
ej alltid tillräckligt beaktade tillgång, som
vår medeltida konst otvetydigt utgör.
Roosvals nu utkomna svenska
konsthistoria är modern i sin uppfattning och så
originell och idérik den kan vara för sin uppgift.
Kanske framträder den moderna tidens krav
främst i de raskt berättande inledningar,
som föregå vart och ett av bokens åtta
huvudavsnitt och som skänka en hastig
återblick på epokens politiska och
allmänkulturella historia. Betydelsefullast av dessa är
inledningen till »Det borgerliga tidevarvet»,
d. v. s. perioden 1810—1930, dels därför att
en dylik kulturhistorisk exposé
överhuvudtaget ej existerat förut i ett sammanhang
som detta, och dels därför att den är byggd
på observationer, vilkas originella friskhet
åstadkommer en nödvändig bakgrund —
hittills ingalunda alltid fullt observerad — för
förståelsen av 1800-talets konstfenomen.
Varken de maskinella uppfinningarna eller t. ex.
kamerans och klichéförfarandets roll ha
därvid förbigåtts.
Bokens ändamål kräver instruktiva
redogörelser, och dylika finnas också rikligt; man
kan t. ex. observera den klara uppdelningen
av de nordiska kyrkornas karakteristika i
det gotiska strävsystemet. Men den
Roos-valska pedagogiken är fördenskull långt ifrån
den alltid synliga pekpinnen. Typiskt är t. ex.
ett insprängt stycke just i det nämnda
avsnittet om gotiken, som i ali sin kärvhet
målar de små mellansvenska kyrkornas charme
— fattigdomens skönhet, som förf. uttrycker
det. Man förstår också väl förf:s ingalunda
maskerade sidoblickar till senare tiders
kyr-korestauratörer, vilka för alltid fördärvat
»den måleriska diskontinuiteten», typisk för
det medeltida svenska kyrkobygget.
Att närmare gå in på innehållet i ett
översiktsarbete av denna art vore meningslöst.
Boken innehåller strängt taget allt den bör
innehålla och upptager monumenten efter
deras värde. Roosval har i flera fall infört en
ny terminologi, motiverad av praktiska skäl.
Som sammanfattande benämning för den
romanska konsten användes romanik och för
den gustavianska gustaviad. På så sätt
erhållas synonymer till t. ex. gotik och rokoko.
Möjligen har förf. uttryckt sig något
onyanserat, då han säger, att riddarhusarkitekten
Justus Vingboons avskedades. Holländaren
D. F. Slothouwer har för något år sedan
genom i Amsterdam befintliga arkivalier visat,
att Vingboons’ demission egentligen berodde
på att en treårig kontraktstid då utlöpt.
När Nicodemus Tessin d. y. presenteras som
den yngre karolinska tidens store man (s. 114),
står han genom ett tryckfel upptagen som N.
Tessin d. ä. Självfallet äro dylika små
detaljer utan större betydelse i ett arbete med
kvalifikationer som det föreliggande.
Även om Johnny Roosvals svenska
konsthistoria är skriven för den studerande
ungdomen, häri torde även vara inbegripet den
yngre akademiska, så kommer dess läsekrets
dock ej att inskränkas enbart till denna. Det
vackra bildurvalet och det lättlästa språket bör
göra boken välkommen till alla svenska hem.
För den som vill fördjupa sig i någon särskild
del av ämnet finnas utförliga
litteraturförteckningar i slutet av varje kapitel.
Louis Jean Desprez. Modell till Haga slott. 17 91.
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
