Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - När svenskarna skulle kolonisera Madagaskar. Av Anton Sörlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton
S ö r li n
kusten 1649. Bägge kolonierna förlorades
emellertid efter en ganska kort existens till
holländarna.1
Ännu en gång skulle emellertid
svenskarna uppta planerna på en afrikansk
kolonisation och detta under former som torde
vara tämligen enastående i kolonisationens
historia. Karl XII:s långvariga krig hade
störtat landet i en sådan fattigdom och
maktlöshet att det knappt kunde försvara
sina egna gränser, än mindre bibehålla
den plats bland världsdelens stormakter
som det i nära hundra år innehaft. Det är
ej ägnat att förvåna att under dylika
förhållanden de mest desperata planer
uppgjordes för att rädda rikets finanser. Till
dessa spekulationer torde man få räkna
planerna på en allians med ett stort
sjö-rövarförbund på Madagaskar.
Sjöfarten på Ostindien, som då, före
Suezkanalens tid, gick över
Godahoppsudden, hade allt ifrån sin början i hög
grad oroats av pirater. Detta sällskap
bestod av äventyrare av alla sjöfarande
nationer, vilka på grund av förbrytelser
eller av politiska orsaker lämnat sitt
fädernesland och nu levde på att plundra
de fartyg som med rika laster återvände
från Ostindien. Flertalet av fribytarna
utgjordes dock av engelsmän, till stor del
jakobiter, d. v. s. anhängare till den 1688
störtade Jacob II. De hade företrädesvis
tagit sin tillflykt till Madagaskars
nordöstra kust och några öar i dess grannskap,
såsom S:t Marie och S:t Maurice, ävensom
på S:t Helena varifrån de dock snart blevo
bortdrivna av engelsmännen. Deras makt
hade alltmer tillväxt, så att de slutligen
voro i besittning av en fruktansvärd flotta,
varmed de under sina färder oroade inte
endast de europeiska nationernas fartyg
utan även araberna utmed Röda havets
kuster. De stora rikedomar som de på detta
sätt förvärvat tyckas emellertid inte ha
berett dem stor glädje, förföljda och
fredlösa som de voro överallt där de visade sig,
och i början på 1700-talet vände de sig
till engelska regeringen, erbjudande
densamma sina skatter, sina länder och sig
själva mot löfte om skydd av lag och rätt.
De lyckades också av drottning Anna
utverka straffrihet och tillåtelse att få slå
sig ned i detta land, och för detta utfäste
de sig att utbetala den väldiga summan av
xo miljoner pund st. samt att avstå en
stor del av sina fartyg till brittiska kronan.
Detta avtal strandade emellertid på de
engelska lagarnas stränghet. Kapten Kitt,
en av piraternas ledare, som gjorde första
försöket till överflyttning, befanns nämligen
ha mördat en engelsman och drabbades
av lagens hämd. Förbittrade över detta
löftesbrott fattade sjörövarna ett
oförsonligt hat till England och avbröto alla
underhandlingar med denna makt.
I juni månad 1718 anlände till
Strömstad två av sjörövarnas delegater för att
underhandla med Sverige. Den ena av
dem, Morgane, hade varit befälhavare på
ett engelskt krigsfartyg men hade blivit
avskedad troligen för jakobitiska
stämplingar. De framställde sjörövarnas
uppriktiga önskan att upphöra med det
levnadssätt de hittills fört samt att komma under
någon europeisk makts beskydd, och som
de visste sig aldrig ha kränkt Sverige och
dessutom voro fyllda av beundran för den
svenske konungens krigiska bragder,
önskade de helst vinna hans beskydd och få
bosätta sig i hans land. I den händelse
konungen täcktes villfara deras begäran,
lovade de att som tacksamhetsgärd
erlägga en vida större summa än som blivit
England erbjuden samt ställa ett betydande
antal av sina fartyg till svenska flottans
förfogande. Konungen fann saken värd att
överväga och hänsköt densamma till Görtz,
som då var sysselsatt med att bringa reda
1 Se härom Anton Sörlin, Svenskarna som kolonisatörer. Ord och Bild 1934 sid. 465.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
