Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - När svenskarna skulle kolonisera Madagaskar. Av Anton Sörlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton
S ö r I i n
namn att det skall erkänna hans majestät
konungen av Sverige och hans efterträdare
som deras laglige och ende härskare och
herre omedelbart efter det konungens
förklaring av hans välvilliga känslor för sagda
förbund kommit detsamma tillhanda; att
det skall avstå från den hantering det
hittills har bedrivit och utan dröjsmål begiva
sig till Sverige med skepp, penningar och
övriga ägodelar för att slå sig ned
därstädes och under alla omständigheter
uppföra sig som goda och trogna undersåtar.
För övrigt förbinder jag mig att, som det
har täckts konungen att förordna mig som
guvernör över ön S:t Marie, exakt följa
fullmaktens innehåll och så långt i min
förmåga står fullgöra det uppdrag hans
majestät haft den ynnesten mig anförtro,
att sätta ön S:t Marie i gott försvarstillstånd;
att för detta ändamål och för att på samma
gång i konungens namn etablera en koloni
på ön Madagaskar, kvarlämna så mycket
av förbundets folk som för detta syfte
kan anses nödvändigt; att lämna konungen
en exakt redogörelse för den nytta som
kommer att dragas av denna anläggning
och att hålla densamma i god ordning;
till bestyrkande varav jag har egenhändigt
underskrivit och med mitt sigill bekräftat
denna handling.
Skrivet i Strömstad 25 juni 1718
Jasper Giulome Morgane
L. S.
Undertecknad, delegat för nämnda
förbund med uppgift att söka konungens
protektion undertecknar också denna akt.
Skrivet i Strömstad nämnda 25 juni 1718
Jean Monnery.
Stavningen är omöjlig att återge vid
översättning. Den tyder på att det är män
som varit mer vana att föra värjan än
pennan som författat episteln. På
piraternas begäran utsågos fem svenskar som
skulle följa dem till Madagaskar, nämligen
Otto Klinckowström, som sedermera blev
själen i hela företaget, kapten Mandel,
överstelöjtnant Wrangel, kommerserådet
Kolmeter och överkommissarien Neresius,
alla med särskilda militära och ekonomiska
uppgifter. Så långt var allt gott och väl.
Men nu skulle utrustandet av expeditionen
börja och därmed begynte också
svårigheterna.
Meningen var ursprungligen att
svenskarna skulle möta Morgane i Frankrike
och därifrån gemensamt avsegla till
Madagaskar. Men då kriget mellan Spanien och
Frankrike omöjliggjorde detta beslöto de i
stället starta från Spanien. Klinckowström
gav sig också iväg men hindrades av storm
och måste återvända, varvid han möttes av
underrättelsen om Karl XII:s död.
Detta förändrade naturligtvis helt och
hållet situationen. Det fanns jti ingen
säkerhet för att den nya regeringen vore
hågad att uppfylla den förras löften, och
dess mening måste därför inhämtas.
Frågan föranledde långa och animerade
debatter i rådet, och protokollen häröver
äro ej utan sina poänger. Särskilt
framträder den störtade stormaktens rädsla för
att stöta sig med andra nationer.
»Hr Gref. Mejerfelt höll betänkeligt at
inlåta sig med desse sjöröfvare, eftersom
hela verlden skulle blifva våra ovänner,
och det lända hela riket till en oändlig
skymf, om man skulle melera sig med dem.
Claes Bonde: Våra präster lära härtill
aldrig samtycka, eftersom det är folk af
så mångahanda religioner, och det synes
strida emot regeringsformen; kunde vi få
in deras rikedomar och slippa dem sjelfva,
som mest äro skielmar vore det en annan
sak.
Stats. Sekret. Höpken remonstrerade at
Europa skier tjenst derigenom, hälst deras
röfveri då uphörer, och förbjudes ey i
regeringsformen, at tillåta folk af fremmande
Religion sättia sig här neder.
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
