Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Henrik Cornell och Italien. Av Heribert Seitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heribert S ei t z
Titran. (1477—Venus. Framställningen
karakteristisk för den mer a lyriska och
måleriska uppfattningen i Venedig.
Florens, Uffizierna.
I två 1923 och 1924 publicerade uppsatser —
den från 1924 svarar med sina 101 sidor kanske
snarare mot begreppet avhandling — påvisar
Cornell för första gången, att den allmänna
scenförändring i Kristi födelse-motivet, som
sker under 1300-talets slut, helt och hållet
beror på det djupa inflytande Heliga Birgittas
uppenbarelser hade på sin samtid. Från att
ha varit en renodlad »Wochenstube
»-framställning med många och jordiska detaljer får
Kristi födelse från och med den nämnda
tidpunkten, under hela renässansen och ännu
långt in i barocktiden en vida mer upphöjd
karaktär. Jungfru Maria, som tidigare
ständigt framställts sängliggande, synes nu i
stället alltid knäböjande framför Jesusbarnet,
vilket genom ett under plötsligt skapats
framför henne utan hennes egen medverkan.
Genom vissa karakteristiska detaljer i Marias
kroppsställning, utseende och klädsel, i
rummets inredning, Josefs placering o. s. v., vilka
detaljer fullkomligt överensstämma såväl
med beskrivningen i den passus i Birgittas
revelationer, som berör Kristi födelse, som
med de målningar, vilka under renässansen
återge detta motiv, har en fullt klar
bevisföring möjliggjorts, något som ej minst den
utländska fackkretsen livligt erkänt. För oss
svenskar är det framför allt intressant att
erfara, att den andens makt vår landsmaninna
hade över sin samtid tagit sig sådana
påtagliga uttryck, att de än i dag med lätthet kunna
studeras såväl i den italienska som i den
nordeuropeiska bildkonsten.
Cornell hör som forskare kanske ej till de
allra lättast tillgängliga. Den linje han följer
förutsätter hos läsaren eller åhöraren
onekligen vissa förkunskaper. För att kunna
hantera materialet så som han gör, måste det
elementära antagas vara givet. Men det han
får fram genom sitt vetenskapliga
betraktelsesätt är så nödvändigt för ett djupare
förstående av konsten och dess verkliga
innebörd, att man, när det nu en gång är känt
och erkänt, är förvånad över dess relativt
sena framträdande inom den
konstvetenskapliga disciplinen. Henrik Cornell tillhör
de yngre forskarnas generation och har alltså
god tid på sig att fortsätta sin väg inom veten-"
skapen, en väg vilken kanske bäst förstås
genom en sats, som han själv en gång citerat:
»Konstens historia är icke blott seendets
historia.»
448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
