Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Konstnärsförbundets män. Minnen och intryck av Prins Eugen - Inledning av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Al a s c o II Silfverstolpe
vara dogmatiker de också är en annan sak.
Men kampen hade inte bara en
konstpoli-tisk innebörd. Det var den i Frankrike
skolade realismen som gick till anfall mot det i
Rom och München utbildade paradmåleriet,
»opponenterna» förde fälttecken med
vårhimlens och blomsterängens ljusa färgspel,
akademisternas fanor voro galleribruna med
pompösa emblem i mörknat guld. Norge
hade haft sin konstnärsrevolution lite
tidigare. Den började som bekant med den
av-Erik Werenskiold ledda protesten mot
Kristiania Kunstforening i december 1881 och
förde till konstituerandet av Bildende
kunstneres fagforening på hösten 1886. Jag vet
inte om det var någon tillfällighet att den
nya skolan organiserade sig samtidigt på
båda sidor om Kölen, men säkert är att det
var ungefär samma snitt och karaktär på den
svenska och den norska sammanslutningen;
när akademismens främste förespråkare hos
oss, Gustaf Cederström, enligt vad Georg
Pauli berättar, skulle sätta etikett på det
nybildade Konstnärsförbundet kallade han
det »Konstnärernas fackförening», därmed
antydande dess samband med vissa av
tidens sociala rörelser. Men, som Werenskiold
påpekar i en av de fängslande artiklar
som samlats i den ståtliga volymen Kunst,
Kamp, Kultur gjennem 40 aar i tekst og
billeder, voro förhållandena inte desamma i
Norge som i Sverige. De norska ungdomarna,
»naturalisterne», hade efter franska skolår
vänt hem till sitt land och slagit rot där
under strävanden att skapa en nationell
konst — medan den äldre generationen
satt kvar i München och Düsseldorf. I
Sverige däremot »hadde den tyske innflydelse
rotfestet sig, den var blitt hjemlig gjennem
tradisjoner og institusjoner, den hadde
akademiet å støtte sig på; den franske
innflydelse som trengte inn, den kom under
det overmåte betegnende navn: ’Från
Seinens strand’, der kunde publikum med
grunn si at de kom som fremmede». Även
de mot »opponenterna» välvilliga kritikerna
framförde också gärna anmärkningar i den
stilen.
Ännu är Konstnärsförbundets historia
inte skriven; så kommer dock snart att ske.
Men de stora dragen i dess uppkomst och
utveckling får man bl. a. i Georg Paulis
utomordentligt initierade och livfulla
Opponenterna (1927) och i densammes två
samlingar Konstnärsbrev (1928) samt i den
minnes- och stridsskrift Richard Bergh
författade till förbundets tjuguårsjubileum
1905 under titeln: Hvad vår kamp gällt.
En kort rekapitulation av
Konstnärsförbundets öden må vara på sin plats i denna
orienterande inledning till Prins Eugens
.»minnen och intryck» av förbundets
ledande män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
