Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
Av Ivar H ar r i e
II.
II JN AV DE ÖDESDIGRARE
SENTENSER som slungats in i litteraturens historia
har varit den att varje människa kan skriva
en god roman, nämligen om sig själv. Satsen
ger uttryck åt en tendens som förmedlats till
den tidiga 1900-talsestetiken via naturalism,
liberalism och romantik i sista hand från
Sturm-und-Drangperiodens kritiker —
tendensen att värdesätta diktningen som historiska
källskrifter och autentiska aktstycken om
diktarens personlighet. Oberoende av de
estetiska modeprogrammens växlingar har
bekännelse- och uppgörelselitteraturen fortsatt
att ha utmärkta växtbetingelser i skydd av
det sällan bestridda slagordet, som emellertid
i själva verket är felaktigt. Personhistoriskt
dokumentvärde har en självbiografi som
bekant endast genom vad den ofrivilligt
avslöjar, litterärt värde endast i den mån
författaren varit en gestaltskapande diktare, som
alltså kunnat och bort skriva andra romaner.
Ty av sig själv kan ingen genomskåda och
karakterisera annat än sådana drag och
tendenser, vilka avsnöras från jagmedvetandet
och hos diktare utbildas till fristående
mänskliga helfigurer. Den direkta och medvetna
jagframställningen blir, hur självbedrägeriet
än må resonera bort faktum, alltid något slag av
advokatyr: försök att bevisa att man
realiserat sitt önskejag — vilket ingen människa
gör — eller att man skulle ha gjort det,
om inte den onda och lömska omvärlden
kommit emellan. När verkliga diktare
tillgripa självbiografiens framställningsform —
som den ene efter den andre gjort under
senaste höstens boksäsong — tillkommer en
särskild anledning att anmäla missnöje, och
även oro. Den egna livserfarenheten borde
vara poetens kapital, att förräntas under
fantasiens förvaltning; när unga diktare,
mänskligt att döma med lång produktion
framför sig, plötsligt till höger och vänster
börja realisera sina fonder, ligger det farligt
nära till hands att fatta denna epidemi av
litterär misshushållning som symptom på ett
bankruttillstånd, framkallat av att
vederbörandes produktion tvingats att leva över
sina tillgångar.
Det består emellertid en väsentlig skillnad
mellan de självbiografiska romaner som
komma från autodidaktiska poeter med ett mer
eller mindre proletärt förflutet å ena sidan och
å andra sidan vad skrivande akademiker och i
allmänhet ståndspersoner i ordets gamla
mening ha att vittna om sig och sin omgivning.
Arbetardiktarnas skildringar av den egna
ungdomskampen komma alltid att innehålla
ett stycke historieskrivning om själva
arbetarklassens strävanden att komma upp till luft
och ljus, och därmed skapas vidd kring det
enskilda ödet; bifigurerna tecknas gärna med
sikte på det typiska, som representanter för
Anders Aleby: Det där med Siri. Sthlm, Tiden. — Stina Aronson: Medaljen över Jenny. Sthlm, Natur &
Kultur. — Harald Beijer: Ångaren Rättfärdigheten. Sthlm, Norstedts. — Harry Blomberg: Det brinner i snön.
Sthlm, Wahlström & Widstrand. — Irja Browallius: Josef Gipsmakare. Sthlm, Bonniers. — Fredrik Böök:
Viktor Lejon. Sthlm, Norstedts. —■ Tora Dahl: Generalsgatan 8. Sthlm, Bonniers. — Dagmar Edqvist: Tre
män oeh Cecilia. Sthlm, Bonniers. — Jan Fridegård: Jag Lars Hård. Sthlm, Schildts. — Jan Fridegård: Tack
för himlastegen. Sthlm, Schildts. — Waldemar Hammenhög: Svenske Apollo. Sthlm, Natur & Kultur. —
Waldemar Hammenhög: Hustru eller lakej? Sthlm, Natur & Kultur. — Olle Hedberg: Att få tillhöra dig. Sthlm,
Norstedts. — Johan-Olov Johansson: Våra fäder. Noveller. Sthlm, Bonniers. —■ Eyvind Johnson: Här
har du ditt liv! Sthlm, Bonniers. — Agnes v. Krusenstjerna: Fattigadel. Sthlm, Bonniers. —■ Agnes v.
Krusenstjerna: Vivi, flicka med melodi. Noveller. Sthlm, Bonniers. — James Larsson: Sorgerna dit ej nå. Sthlm,
Bonniers. — Ivar Lo-Johansson: Kungsgatan. Sthlm, Bonniers. — Alice Lyttkens: Det är inte sant. Sthlm,
Bonniers. — Harry Martinson: Nässlorna blomma. Sthlm, Bonniers. — Moa Martinson: Rågvakt. Sthlm,
Bonniers. — Vilhelm Moberg: Sänkt sedebetyg. Sthlm, Bonniers. — Gustav Sandgren: Du bittra bröd. Sthlm,
Bonniers. — Eric v. Schantz: Vägen leder uppåt. Sthlm, Natur & Kultur. — Hugo Swensson: Paul Hoffman,
läroverksadjunkt. Sthlm, Natur & Kultur. — Py Sörman: . . . då var det lustigt att leva. Sthlm, Bonniers.
—• Gunhild Tegen: Vägen över Oxford. Uppsala, Lindblads. — Fredrik Thomas: En son. Sthlm, Norstedts.
— Adrian Wennström: I tredje led. Uppsala, Lindblads.
501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
