Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Lützen-psalmen. Av Johannes Ljunghoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes Ljunghoff
svarar. Lützen-psalmen framför andra är
dock givetvis den psalm, som av
traditionen sedan gammalt tillskrivits Gustav
Adolf själv, diktad i varje fall under hans
sista år och sjungen omedelbart före slaget
vid Lützen, den också, låt vara kanske
blott i en trängre krets omkring kungen —
psalmen »Verzage nicht, du Häuflein klein!»
Huruvida denna psalm verkligen är
skriven av Gustav Adolf själv eller i vilken
utsträckning den är det, därom tvista
alltjämt de lärde. J. W. Beckman, vår främste
hymnolog före Liedgren, har i sitt
»Försök till svensk psalmhistoria» (Sthlm 1845—
72) bestämt trätt in för Gustav Adolfs
författarskap. Resultatet av sina forskningar
(utförligt framlagda 1869 i 2Ö:e delen av
Vitterhets- Historie- och
Antikvitetsakademiens handlingar, i uppsatsen »Konung
Gustav II Adolfs krigspsalm»)
sammanfattar han så: »I Naumburg, varest efter det
snabba tåget från södra Tyskland konungen
med armén tillbragt 5 eller 6 dagar
omkring den i november, har psalmen
troligtvis blivit författad. Sedan på batalj dagen
armén vid den vanliga morgonbönen sjungit
vår ps. 124 och möjligtvis någon annan
psalm eller psalmvers, har konungen uti en
mera sluten krets haft en särskild
andaktsstund och därunder själv stämt upp sin
psalm ’Verzage nicht’. Att konungen själv
sjungit sin psalm, är alldeles otvivelaktigt.»
I psalmböcker från början av 1900-talet
— liksom tidigare — finner man stundom
under psalmen 378 endast ett
författarenamn: Gustav II Adolf. 1
författareregistret står då: »Gustav II Adolf, vår store
hjältekonung, författade (på tyska) och lät
vid morgonbönen d. 6 nov. 1632 före slaget
vid Lützen sina krigare sjunga ps. 378.»
Men även andra författaruppgifter stöter
man på. Merendels står efter Gustav II
Adolf eller »Gustav II Adolfs fältpsalm»
ettdera av namnen A. C. Stockmann eller
J. M. Altenburg. Om dessa får man då
i respektive författareregister veta exem-
pelvis: »Stockmann, August Cornelius, död
såsom professor i Leipzig i82i(!)» och
»Altenburg, Johann Michael, präst i Erfurt,
död 1640.»
Beträffande Altenburg möter i
litteraturen undantagsvis uppgiften, att han skulle
ha varit Gustav Adolfs fältpräst. Någon
gång figurerar han t. o. m. som trumpetare
i Gustav Adolfs här. Åtminstone inbillar
sig nedskrivaren av dessa rader ha läst så i
någon psalmbok under sin första skoltid,
en notis som med sin romantiska
ansttyk-ning givetvis var i hög grad ägnad att
egga en skolpojkes historiska fantasi. I
1920-talets psalmböcker står oftast ett
frågetecken efter J. M. Altenburg: hans
existens är tydligen hotad. Och i det
senaste psalmboksförslaget (1936) har han
helt försvunnit. I stället dyker nu ett
annat namn upp: J. Fabricius, men
också det med frågetecken efter.
Vem är denne Fabricius? Och hur
förhåller det sig med alla de många
författar-uppgifterna: Gustav Adolf, Stockmann,
Altenburg, Fabricius? Svar på dessa frågor
har en tysk präst Berthold Kitzig, pastor i
Bretleben vid Kyffhäuser i Thüringen, sökt
giva i en förlidet år på Vandenhoeck &
Ruprecht’s förlag i Göttingen utgiven
undersökning: »Gustav Adolf, Jacobus
Fabricius und Michael Altenburg, die drei
Ur-heber des Liedes Verzage nicht, du
Häuflein klein!»
Kitzigs arbete vittnar om stor
forskar-iver och är trots sina brister (särskilt
ur kompositionens synpunkt) en verkligt
respektabel prestation, om man besinnar,
att det utförts av en präst, som vid sidan
om sin egentliga gärning måst ägna flera
timmar dagligen åt kyrkoboksarbete med
»intyg om arisk härstamning». Författaren
har inte nöjt sig med kunskap i andra
hand utan i största möjliga utsträckning
själv sökt sig fram till källorna. Därvid
har han av flera skäl nödgats begränsa
sig till i Tyskland förefintligt källmate-
514
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
