Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Pyramiden. Av Arvid Mörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trälarna byggde en pyramid
en faraos namn till ära,
släpade, buro i hundra år
— födde att släpa och bära.
Trälarna — ingen räknade dem!
De levde som lastök och dogo,
tills äntligt en dag till byggets topp
den sista stenen de drogo.
Öknen allena var dem blid;
skänkte gravar i sanden.
Som ett under stod Faraos jättegrift,
pyramiden vid ökenranden.
*
I sin gyllene kista Farao låg,
kungligt skön i döden,
och bidde hos gudarna evigt ett liv
av faraoniska öden.
Gömd i den mörka sarkofag,
med ett leende än över munnen
han bidde och bidde, tills en dag
från jorden hans ätt var försvunnen.
Över pannan lyste hans lotuskrans,
där i kistan innerst inne
han bidde ännu, tills hans namn ej fanns
längre i människominne.
På bröstet i väntan låg hans hand
att hälsa en gud och frände,
tills gudarna flydde ur Faraos land
och aldrig återvände.
*
Var tröst, o Farao, glömd i din grav!
Än är blott en stund förliden,
sen lik solen, som bärgas bak öknens hav,
du gick bort — och oändlig är tiden.
Varen tröst, I, som svekos likt Farao,
I, miljarder av dödsfångna själar!
En konung förgäts, men mot stjärnorna än
ropar ett verk av hans trälar.
Någon väl månde där uppe bo,
som skall höra, om tåligt I biden.
En gåta är himlen i stjärnero
och en bön om ett svar — pyramiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
