Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Benjamin Höijers intryck från Paris år 1800. Av Olof Höijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Höijer
Kosiymbild från omkr. 1800.
kanska skolorna och fakulteterna. Men
många av de eleganta privathus, som
fordom varit centra för ett glänsande
socie-tetsliv, hade under revolutionstidens orosår
övergivits av sina aristokratiska ägare
och sedan förvandlats till demokratiska
handelshus, speceribodar,
kryddkrämar-butiker eller järnvarubodar. Härigenom
kom Paris att likna en stor landsortsstad,
där fattiga och rika levde i en ofta underlig
blandning.
Ett sprudlande nöjesliv och en bländande
lyx härskade mer än någonsin på Champs
Elysées’ underbara promenad med dess
grönskande parterrer och skuggiga träd,
som slutade i Tuileries-trädgårdens
prunkande blomsterrabatter. Från alla håll och
kanter hördes militärmusik. Här och var
hade grupper av sysslolösa promenerande
samlats omkring högröstade gatusångare
eller skrikhalsiga gårdfarihandlare. På
andra ställen stego frivilliga talare upp på
stolar antingen för att berätta de
republikanska arméernas glänsande segrar
eller ock i avsikt att förkunna några nya
sociala kvacksalvarmedel eller utopistiska
samhällsreformer, som de numera stängda
politiska klubbarna ej längre kunde sprida
bland publiken. När händelsevis polisen
närmade sig, försvunno de bland
folkmassan som ålar för att sedan dyka upp på
något annat ställe utom myndigheternas
räckhåll. På den femtio meter breda körbanan
cirkulerade en dubbel rad av eleganta
åkdon, benämnda faet öns och wiskis. De eldiga
hästarna styrdes av älskvärda kvinnor med
piska i handen, ivrigt beundrade av
manliga åskådare. Om Benjamin Höijer ej
kunde undgå att beundra de vackra
fransyskorna och deras suveräna elegans, fann
han däremot föga smak i krämarnas skrik,
i lurifaxarnas ordsvammel — och i
usur-patorn Bonapartes trupprevyer, vilket allt
gjorde att den härliga Champs
Elysées-promenaden blev honom antipatisk.
Medelpunkten för det dåtida Paris’
bullersamma existens och feberaktiga nöjesliv
utgjorde Palais Royal, som under
revolutionstiden blivit omdöpt till Palais Egalité.
Det var en för dåvarande epok väldig
byggnadsmassa av rektangulär form med
en offentlig trädgård i mitten. Under
valvgångarna, som löpte längs efter sidorna,
fanns en mängd luxuösa juvelerarbutiker
och fina konditorier, där societetsdamerna
ofta träffades. Där existerade även eleganta
582
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
