Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tolfte häftet
- Carl d’Unker. Av Eskil Cronlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eskil C r o n I un d
albumens period, och flera av de samtida
svenska skämttecknarna, Hjalmar Mörner,
Fritz von Dardel o. a., hade valt
stockholmslivet som specialitet.
Dilettantmäs-sigheten i utförandet är ett gemensamt
drag för hela denna riktnings
representanter. d’Unkers teckningar äro också
huvudsakligen av intresse som kulturhistoriska
dokument. Tidskaraktären och
tidskostymerna äro ypperligt återgivna. Men den
unge konstnären visar sig dessutom redan
nu som en skarpögd iakttagare och
träffsäker fysionomist. Han är väl
förtrogen med sällskapslivet och människorna
som han möter dem i salongerna eller på
brunnsbaler och maskerader, och han ger
stundom sina skildringar en samhällssatirisk
udd, som kan föra tanken på de stora
samtida franska tecknarna Daumier och
Gavarni. Han låter den bedagade
skönheten, som ej längre får dansa, nedlåtande
fixeras av det monokelprydda modelejonet
eller en av hennes medsystrar, som är
lyckligen begåvad med »200 000»,
kringsvärmas av kavaljerer. På maskeraderna
avslöjas de unga damerna vid
demaskeringen som tandlösa åldringar, och i en
seen från Carl XIILs torg röjes den
»barnkäre» gamle gentlemannens verkliga
avsikter under hans försök till kurtis med
barnjungfrun.
*
Bland dem, som vid det dansk-tyska
krigets utbrott skyndade att som frivilliga
ställa sig under de danska fanorna, voro
både ryttmästare d’Unker och hans son
Carl. I juni 1848 placerades Carl d’Unker
som underofficer vid danska Livgardet.
Han vann tydligen inom kort sina förmäns
sympatier, ty redan inom två månader
göres hemställan om hans utnämnande till
underlöjtnant. Han får vitsord om, att han
»ikke alene vist sig som en meget brugbar
og for Tjenestens Tarv ivrig Militær, men
er ogsaa befunden at være i Besiddelse
af megen Dannelse». Redan i augusti
följde utnämningen. Men den tjuguårige
löjtnanten kom ej att taga mycken del i
själva krigshändelserna. Under första året
av sin tjänstgöring deltog han ej i något
fältslag, och under det följande var han
endast med i drabbningen vid Dybbøl,
vid vilket tillfälle han erhöll en blessyr i
högra armen.
d’Unker hade alltså vunnit den
befordran, som han säkerligen hoppats på.
Att han ännu ej hyste allvarligare planer
på konstnärsbanan, därom vittna en del
bevarade dokument. I ett brev till den
danske konungens generaladjutant
anhåller ryttmästare d’Unker, att hans son efter
stilleståndet måtte få kvarstå i tjänst vid
Livgardet. Detta vore både hans egen och
sonens högsta önskan. I ett senare brev
söker han för honom utverka fast
anställning vid Livgardet. Denna förhoppning
gick emellertid om intet. d’Unker lämnade
den danska krigstjänsten i september
1849. I november erhöll han avsked från
furirsbeställningen vid Svea livgarde men
utnämndes före årets utgång till
underlöjtnant i armén.
Efter sitt avskedstagande från
militärtjänsten synes d’Unker ha haft synnerligen
osäkra framtidsutsikter. Sannolikt är
emellertid, att han vid denna tidpunkt kommit
till klarhet om sin egentliga kallelse och
närt förhoppningar om att få utbilda sig
till målare. Det är dock föga troligt, att
Konstakademien i Stockholm utövat någon
större lockelse. Familjens svaga ekonomi
lade emellertid hinder i vägen för en
utrikes studieresa. Ännu på våren 1850 tycks
situationen ha varit ganska mörk för den
unge mannen, och dock skulle det ej dröja
ett decennium, innan d’Unker stod på
höjden av en lovande konstnärsbana.
Familjens många vänner sökte på olika
sätt lätta bekymren, och mot slutet av
648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:54 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1936/0712.html
