Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Tre generationer. Johan August — Artur — Gunnar Hazelius. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eli F. Heckscher
gemensam för Götiska förbundet och
Man-hemsförbundet, den fanns hos alla J. A.
Hazelius’ förnämsta lärofäder, Natt och
Dag, Almquist — under den tid då adepten
stod under hans inflytande — och Lefrén.
Hos Artur Hazelius var åskådningen ännu
mer renodlad. Den präglade hans strid för
arkaistiska språkformer och mot lånord i
språket, liksom naturligtvis hans största
insats, att bevara och hos folket ingjuta
kärlek till de bevarade yttre föremålen från
äldre generationer, särskilt i den mån dessa
kunde anses vara av folklig natur; det är
t. ex. betecknande att, av de 10 ooo första
föremål Nordiska Museet förvärvade, 8 300
voro yttre allmogeföremål av olika slag.
Hos Artur Hazelius rådde också liksom hos
fadern föreställningen om äldre tiders
överlägsenhet över samtiden, »ett fördärvat,
försvagat släkte», som »har endast minnet
kvar av sina fäders prisade dygder».
Almquists folklivsberättelser, särskilt Kapellet,
hörde till de böcker Artur Hazelius helst
delade ut på sina vandringar och på annat
sätt sökte sprida, i medvetande om att
därvid gå i sin fars fotspår. Också i rent
bokstavlig mening vandrade far och son
samma vägar i Sveriges och delvis också
grannländernas bygder.
Janne Hazelius sade sig en gång i sin
ungdom »gå långa stunder och fundera på
många bondska småsaker som jag ville ha
i mitt hus»; och hans son tog sig för att
fylla väldiga hus med oräkneliga både små
och stora sådana saker. Såsom Fredrik
Böök påpekar, rådde det ett starkt
samband mellan Artur Hazelius’
ungdomsprogram, med svenska spåket som centralt
ämne, och Almquists, Manhemsförbundets
och J. A. Hazelius’ pedagogiska syften.
I Gunnar Hazelius’ iver för vad som
omkring sekelskiftet kallades »fälthögskolan»
— den allmänna värnplikten som ett stort
folkuppfostrande element — kunde man
finna genklang från vad farfaderns förste
lärofader Natt och Dag ville göra av en
armé, ett »vandrande universitet», vilket
också ur vissa synpunkter utgjorde
ledstjärnan för J. A. Hazelius’ egen
militärpedagogiska verksamhet. Gunnar Hazelius
tog också skandinavismen i arv, med
inriktning särskilt på Finland; liksom fadern
ivrade han för språklig purism och gjorde
sig förtrogen med den svenska folkliga
romantikens förlovade land, Dalarna.
Särskilt karakteristisk är den ställning som
N. F. S. Grundtvig intog för alla tre
generationerna. När J. A. Hazelius i slutet av
1840 hade besökt den store mannen, skrev
han hem: »Sällan har jag i så många ämnen
sympatiserat så mycket i religion,
litteratur m. m. som med denne härlige man».
Gösta Berg har därnäst visat, vilken central
ställning Grundtvig intog till hela den
riktning som Artur Hazelius uppbar. Och
slutligen blev Gunnar Hazelius starkt påverkad
av en sommars vistelse på Askovs
folkhögskola, den ryktbaraste av
grundtvigianismens skapelser.
Mellan Janne och Artur Hazelius är det
svårt att upptäcka någon verklig
utveckling av den gemensamma åskådningen.
Men med Gunnar Hazelius fick den en i
viktiga hänseenden ny prägel, som
visserligen icke i någon väsentlig mån var
originell för honom men som i stället innebar
en inympning på den nordiska romantiken
av en helt annorlunda färgad åskådning —
Harald Hjärnes. Detta kom ovanligt
tydligt till uttryck i Gunnar Hazelius’ efter
hans anteckningar publicerade föredrag om
patriotismen 1898; det återges som tillägg
till hans levnadsteckning och är även
tryckt i Ord och Bild 1906. Genom den
utformning han där gav sin tankegång hade
det nationella flyttats bort ifrån
traditionellt givna, yttre ting i språk och
föremål, till de krafter som bära upp en
andlig enhet, det gemensamma fäderneslandet
och det gemensamma kulturarvet. Några
citat kunna belysa detta, varvid jag har
sammanfört olika satser i den ganska
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
