Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Axel Fridell och hans teckningar. Av Gunnar Jungmarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Jung marker
han sig mer oförbehållsamt, där visade han
sidor som endast skymtar i grafiken, och
utan dem får man inte riktigt grepp på
hans konstnärspersonlighet. Det är först
sedan man nu kan se honom som både
grafiker och tecknare — och dessutom som
målare — som hans gestalt för våra
blickar tagit sitt fulla mått och röjer hela sin
storhet och rikedom.
Fridell var en sammansatt natur.
Redan den som mötte honom flyktigt måste
känna, att det rörde sig starka krafter
bakom den lugna och slutna ytan, och de
som kom honom nära fascinerades
oemotståndligt. Visst kunde han vara envis,
egocentrisk, hård och hänsynslös, men man
förlät honom vad man inte skulle förlåtit
någon annan, och om han också med sin
säregna livsinställning stundom beredde
vännerna besvikelse och desillusioner, så
betygar de dock alla, att de räknar
vänskapen med Fridell som en av de stora och
ovärderliga tillgångarna i livet.
Grunddraget i Fridells natur tycks ha
varit en stark och het skönhetslängtan. Den
ledde allt hans handlande och den var
hela hans etik. Endast det som han
uppfattade som oskönt betraktade han som
orätt, men ur den inställningen växte väl
med nödvändighet en del konflikter. Han
var orubblig när det gällde ting, som han
själv kände som väsentliga, och för hans
arbete och vad som därmed
sammanhängde fick allt annat i livet vika.
I ovanligt hög grad var nog Fridell en
illusionslös man, och för att söka skydd
mot tomheten och kölden gav han sig helt
sin fantasi i våld. Med dess hjälp byggde
han en egen värld omkring sig. Han hade
nämligen en ovanlig förmåga att »gå in i
sig själv» och stänga dörren om sig.
Därvid begagnade han sig också av sin dövhet,
som underlättade isoleringen gentemot
yttervärlden och dess irritationsmoment.
Stötte Fridell på något, som han fann fult eller
obehagligt, transponerade han om det med
fantasiens hjälp —• eller vände det
ryggen. Särskilt under senare år bar han- i
regel en diktbok i fickan; den tog han fram
vid de mest oväntade tillfällen, ty poesien
var hans narcoticum då han ville fly bort
från vardagen.
Men någon vek och overksam drömmare
var som sagt Fridell minst av allt. Det
bodde starka krafter i honom, och han
disponerade dem efter sitt eget huvud. Så
kom de honom själv och hans verk mer
odelat tillgodo — men det låg också fara
i denna egocentriska och självtillräckliga
begränsning, och på senare år tycks Fridell
ha känt detta. Det var som om han
förnam ett behov att bryta isoleringen, som
om han hungrat efter mänsklig godhet och
värme.
Ett drag, som slår en, då man betraktar
Fridells konst, är det psykologiska intresse
och den skarpblick konstnären röjer.
Sådant är man icke bortskämd med i svensk
konst, men man behöver inte ens mäta
med nationell måttstock för att frapperas
därav. — Den långa raden både av tidiga
kamratporträtt och de senare årens
beställda bilder är talande nog.
Även i vardagslivet visade sig Fridell
som god psykolog. Han bedömde
människor snabbt och behandlade dem därefter.
Dock låg det ingalunda för honom att vända
kappan efter vinden och falla undan där
han såg sig ha rätt, därtill visste han
alltför väl sitt värde och hade alltför stor glädje
i att ge övermodigt folk en näsknäpp.
Betecknande är historien om hans
kontrovers med en porträttbeställare. Fridell
hade haft i uppdrag att måla en
»grosshandlare» — titeln var avgjort ett
okvädinsord i konstnärens mun — och nu
stod han uppe hos denne för att avlämna
sitt fullbordade verk. Grosshandlaren
granskade porträttet kritiskt och anmärkte
på, att hans näsa fått en mindre ädel form
än han hade rätt att förvänta; han visade
ett par kamerabilder signerade av någon
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
