Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Axel Fridell och hans teckningar. Av Gunnar Jungmarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Jung mar k er
Drickande sällskap i det fria. Laverad tuschteckning.
Greve Björn von Rosen, Stigtomta.
och över dem står himlen klar och kylig,
men de är för sj älvupptagna för att lägga
märke till naturen, de står inför
skilsmässa — ännu håller de varann i hand, men
deras tankar går skilda vägar.
Fridell ger sin skildring ett annat
stämningsläge. Naturen är densamma, himlen
välver sig lika hög och sval över
människorna, men dessa, mannen och kvinnan,
sluter sig samman i sorgen; hon sitter
gråtande lutad över bordet, han lägger sin
tunga hand med resignerad maktlöshet
på hennes axel. Bilden har vid
transponeringen fått ett tillskott av germansk tyngd
och innerlighet. — Innerlighet är annars
ett ord, som man knappast får i tankarna
när det gäller att karakterisera Fridells
teckningskonst under de närmaste åren,
förra hälften av tjugotalet.
Det är efterkrigsår och
efterkrigsmenta-litet. Fridell känner äckel inför människor-
na, han tecknar dem som en samling
brackor med imbecil och fäaktig yppsyn. På
gator och krogar och i borgerskapets
salonger står Fridell avsides och iakttar
sina offer; han finner dem löjliga och han
erfar en bitter och förvänd glädje i att se
dem föras samman i situationer, som gör
dem än löjligare.
Med rätta har det dock framhållits, att
»det var inte ett utslag av skämtlynne
eller karikatyrlusta som ledde hans hand i
striden mot fäaktigheten, utan ett
allvarligt hat till det fulas princip, av vilken alla
människor tycktes honom besatta. En
teckning av Fridell får alltså icke, med
risk att bli vantolkad, betraktas som en
vanlig karikatyr, utan som en individuell
form av en strid som hela samhället har,
eller bör ha del i.» (Otto G. Carlsund.)
Stilen i dessa teckningar är personligt
fridellsk. Grosz är väl den som står närmast
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
