- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
52

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Axel Fridell och hans teckningar. Av Gunnar Jungmarker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gunnar Jung mar k er

4

En vandrande man i vit läkarrock. Laverad tuschteckning.

Nationalmuseum.

monisk och djupt olycklig människa, som
blottat något av sig själv.

Det var i storstädernas slumkvarter,
i hamnarnas människodjungel Fridell
träffade och studerade de levande förebilderna
till dessa gestalter, som sedan behärskade
hans fantasi, och som han förde fram i sina
makabra caprichios.

Till London och Paris sökte han sig
närhelst han kunde, där fann han livet rikare
och intensivare än annorstädes, både
lockande och skrämmande. Han kunde sitta
genomfrusen i londondimman och klaga
bittert, men ändå arbeta. Andra tider
strövade han omkring som det föll sig,
nyfiken på livet eller fylld av spleen, och
både mörka perioder och ljusare ser man
spegla sig i hans brevväxling med kamra-

terna i hemlandet. — Fridell var en
spirituell brevskrivare, och som han både
berättade i ord och i teckningar, vilka han
rundhänt strödde in i texten, så blev hans
brev inte bara efterlängtade och
uppskattade utan också i många fall bevarade.

Under de senaste åren, då sjukdomen väl
redan börjat fräta hans livstråd, blev
londonklimatet honom dock övermäktigt, det
gick honom på nerverna, och han måste
fly sin annars så älskade stad. — »Det är
så kallt vid Themsenfloden.»

Då sökte han sig till Paris, där han hade
tillfredsställelsen att kunna låta sin
fantasi ströva i Villons, Meryons och
Baudelaires fotspår. Därifrån skrev han, i mars
1934, på ett fotografi av den sistnämnde:
»Det våras nu, och det är ljuvligt efter en

52

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 14:59:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free