Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G.
Laurin
Viran Rydkvist—Anna Widbahn. Nils Wahlbom—doktor
Wagner.
Fot. Almberg & Preinitz-
Seen ur Skolka skolan.
L. Stewart från 1885. Jag tror, att knappast
ens den smäktande, för lilla Paris högeleganta
fröken Astrea kunde haft något hopp att
komma på den balen.
Jag såg nyligen en varning — jag tror det
var från fastighetsägarföreningen — för att
njuta av idyllen. Medlemmarna av
ovannämnda förening böra akta sig för att se på
de i stycket Fridas visor avbildade små trevna
hemmen, idyller med alltför låga hyror och
där gatubullerfrågan är löst därigenom att
det alltid är tyst. Frid ligger över alla Fridas
visor. De sjöngos på och vid scenen. En av den
sceniske bearbetaren inlagd typ, Berättaren,
utfördes chosefritt — en härlig egenskap för
alla och ej minst för en skådespelare — av
Gabriel Alw, som sjöng många av visorna.
Hela föreställningen var smakfull och
taktfull, och över allt låg en fin, vänlig humor.
En person, vilkens omdöme om teater jag
sätter högst, yttrade om Stefan Bekeffs
och Adorjan Stellas Skolka Skolan,
Unent-schuldigte Stunde, given på Vasateatern:
»Det är en ovanligt svagsint produkt.» Ja,
man kan verkligen om uppslaget säga:
ovanligt svagsint.
Medicine professor Karl Hardtel i Wien
gifter sig med i sjunde klassen i
latingymnasiet för flickor gående, eller kanske då det
gäller gymnasium lämpligare sittande, fagra
eleven fröken Lilli Jaeger—Eleonor de Floer.
Äktenskapet grumlas av den allra
egendomligaste anledning. I skolan har man ej hört
om Lillis äktenskap, och den unga frun är
så lidelsefullt förtjust i skolarbetet, att hon
olovandes utan mannens vetskap beger sig dit och
gör sin älskande och älskade make orolig över
olovlig frånvaro, denna gång egendomligt nog
från hemmet. Stycket innehåller en seen av
alldeles härlig komik, och det var, då fil. dr
Anna Widbahn, rektor vid latingymnasiet för
flickor, spelad av Viran Rydkvist, justerar
slipsen åt fil. dr Wagner—Nils Wahlbom,
lärare vid hennes läroverk. Det stadiga, kärva,
vid detta tillfälle dock huldsaligt leende
skol-överhuvudet har då en angenäm känsla av
könsmotsatsen, när hon närmar sig den
murrige läraren. Det var också för åskådaren
ett rikt ögonblick, men det måste det också
vara för att överskyla flera timmars trams.
Henrik Ibsens Vildanden utkom från
trycket i december 1884 och spelades första
gången i Bergen redan den 9 januari 1885 och
i Stockholm — man måtte ha varit påpasslig
på den tiden — den 30 januari samma år.
Det var den energiske Ibsenbeundraren
August Lindberg, som först spelade Hjalmar
Ekdal, men samma år övertogs rollen av
August Palme, som för den generationens
svenskar blev den förkroppsligade typen.
Man kan verkligen säga, att »The wild
Duck» i London, »L’anitra selvatica» i Milano,
»Dikaja utka» i Moskva, »Die Wildente» i
Leipzig och »Agriopapia», av truppen
Ai-schylos uppförd i Aten, blev av europeiskt
intresse. Själv såg jag i Paris, i sällskap med
fröken Lotten Seelig, Hedvigs första och
3’pperliga framställarinna på Dramatiska
teatern, på Théåtre libre den 27 april 1891 den
franska premiären av »Le canard sau vage».
Ett lätt snattrande innan ridån gick upp
antydde, att de inbjudna Parisstudenterna,
då mina kamrater, tagit det hela från den
komiska sidan. Dock träffade jag sedan just
bland dessa vid Sorbonne studerande verkliga
Ibsenentusiaster.
På samma föreställning spelades idealisten
Gregers Werle av en ung fransman, som på
det mest onorska sätt fäktade med armarna
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
