Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G.
Laurin
Solveig Hedengraii—Porlande källa. Arnold Sjöstrand—
Hsieh.
Fot. Almberg & Preinitz.
En dotter av Kina.
man göra, när cigarrer äro omoderna — går
han omkring i det stora London och stjäl
j uvelhalsband och fina pälsverk samt avlivar
en visserligen mycket osympatisk tjuvkollega.
Men varen lugna, i tjuvgömmarsällskapet, där
han umgås, förekommer ingenting opassande.
Saken är helt enkelt den, att doktorn vill
göra blodprov och hjärtundersökningar på
brottslingar under själva brottets utförande
och slår sig tillsammans med en tjuvliga i detta
syfte. I ligan fanns det några riktigt trevliga,
så lymmeln »Oaki»—Håkan Westergren. Han
roar mig alltid och ju lymmelaktigare han är,
ju roligare får jag. På spinnsidan var
tjuv-godsgömmerskan Daisy—Ruth Stevens i sin
enormt frikostigt urringade toalett rena rama
mandelmassan. Då doktorn till sist bortföres
av sin vän chefinspektören från Scotland Yard,
säger man sig: Galgen blir det väl knappast,
kanske blir han frikänd på grund av moral
insanity, så att han kan få utföra sitt stora
verk om brottslingars ökade
hjärtverksamhet.
På Blancheteatern uppfördes Getingboet.
Det roligaste på denna ganska, nej ofant-
ligt fjolliga pjäs av engelsmannen G. S.
Do-nisthorpe är dess engelska namn »Children
to bless you». Han vill framkalla den
allvarliga och djupt glädjande synen, hur barn
äro till välsignelse, och man kan ej kraftigare
understryka skillnaden mellan detta ideal
och det mindre idealiska förhållande, då
barnen i sin själviskhet mist varje
vördnadskänsla och modern sitter där med sin oro
och sin kärlek. Man är långt från den gamla
romerska och kinesiska och vi kunna väl
säga europeiska 1600-talsvördnaden för
föräldrarna, fjärde budets »Du skall hedra din
fader och din moder». Även i England tycks
den amerikanska uppfattningen av
förhållandet mellan föräldrar och barn ha trängt
igenom. Här i Getingboet surra barnen i
runddans omkring den gamla modern, som
måste ofta åtminstone tänka »Välsignade
ungar». Den rara Mrs. Lawrence—Anna
Fly-gare-Stenhammar var välsignad med fyra
bråkiga barn, som hade nått den åldern, då
både det erotiska och ekonomiska trasslet
börjar. Hon, den gamla fina och stillsamma
frun, hade en syster av den demimondäna
typen med det förfärliga namnet Stella de
Printemps—fru Esther Roeck Hansen, och
hon ordnade upp det hela. Liksom
Kameliadamen blev ett litet rörande dygdemönster, så
blev vackra Stella verksam i dygdens tjänst
genom att med sina förförelsekonster locka
bort olämpliga män och sätta fason på det
hela. Roligast hade jag av den torra, elaka,
rätt fula dottern Tonie—Mimi Pollak, en liten
intetsägande hoppetossa med nästan
hysterisk livsintensitet.
Av ett ofantligt mycket större intresse var
De oskyldiga av den amerikanska
författarinnan Lilian Hellman. Pjäsen är avsedd
för avgjort fullvuxna och behandlar ett
ytterst ömtåligt ämne. I en flickpension i
en mindre stad i U. S. A. brinner lilla
skolflickan Mary Tilford—Mimi Pollak av begär
att göra sig gällande och ställa till trassel.
Hon är försedd med en man kan nästan säga
pervers elakhet och anar intuitivt, att det här
i skolan tisslas om farliga ting. Av
uppsnappade ord sluter hon sig till, att de unga
ägarinnorna av pensionen Martha Dobie—fru
Esther Roeck Hansen och Jane
Wright—Gertrud Sjunnesson stå i ett alltför intimt
förhållande till varandra. Martha är svartsjuk
på Janes fästman doktor Joseph
Cardin—Arnold Sjöstrand. Med sjuklig nyfikenhet tar
Mary reda på vad det talas om och meddelar
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
