Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Den Finska Teatern. Av Erkki Kivijärvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erkki K i v i j är v i
Axel Ahlberg som Gustav Adolf
i »Regina von E mm er i t z».
gifterna och ökats med krafter, som med
tiden, skulle utvecklas till teaterns
märkligaste konstnärer, gick han över till mer
krävande ting och till den klassiska
repertoar — Shakespeare, Moliére, Schiller,
Holberg — som senare kom att utgöra den
orubbliga hörnstenen för hans programval.
Kaarlo Bergbom hade inte ursprungligen
tänkt sig teatern som sin livsuppgift. Då
han som ung magister sommaren 1863
vistades i inlandssocknen Saarijärvi, hägrade
för honom diktarens kall som en
framtidsdröm. Men hans diktarbana blev kort.
Ovannämnda sommar skrev han
sorgespelet »Pombal och jesuiterna» (spelat på
originalspråket 1865 och 1868, i finsk
översättning 1908), men detta nittonåringens
märkliga mogenhetsprov var skrivet på
svenska. Och då författaren, genomträngd
av finskhetsidéen märkte, att han inte
kunde tillägna sig folkflertalets språk
fullständigt, offrade han sångmön för idéen och
beslutade träda i vetenskapens tjänst: han
disputerade för doktorsgrad med
avhandlingen »Om det historiska dramat i
Tyskland». Emellertid skrev han ytterligare ett
drama: tvåaktstragedien »Paola Moroni».
Det var med tungt sinne Bergbom
övergav sin sångmö. Och snart såg han sig även
föranlåten att överge vetenskapen. Då han
tre olika gånger fåfängt hade anhållit om
resestipendium från universitetet kom han,
efter att ha återvänt från en på egen
bekostnad företagen studieresa till Tyskland, till
insikt om, att inte heller
vetenskapsmannens bana låg öppen för honom. Men just
vid denna tid grundades Finska Teatern
och den behövde hans mångsidiga
begåvning.
Kaarlo Bergboms konstnärliga
utveckling hade försiggått under romantikens
stjärnor. Båda hans skådespel äro verk av
en fullblodsromantiker: det är Victor Hugo
som stått fadder för dem. Men snart
framgick det, att konstsinnet hos den finska
teaterns skapare djupast sett var realistiskt;
han hade en djup förståelse för realismen
hos Aleksis Kivi och hos Minna Canth, och
han vinnlade sig alltid om att så snart som
möjligt låta den finska publiken stifta
bekantskap med Ibsens samhällsdramer och
med Sudermanns skådespel.
IV.
Trots det långa dagsverke grundaren av
Finska Teatern fullgjorde på finskhetens
fält — Bergbom nedlade sin spira först år
1904 (han avled år 1905) — lärde han sig
aldrig att behärska finskan fullständigt.
Och för finskan främmande tonfall och
accenter stannade för alltid kvar hos en del
geniala konstnärer som fingo sin utbildning
under hans regim. Detta var bl. a. fallet
med Axel Ahlberg och Adolf Lindfors, som
båda utgått ur svenska hem. Men innan
vi skrida till att redogöra för dessa stora
skådespelares insatser, böra vi för ett
ögonblick återvända till den »saga om elden»,
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
