Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
att det ändå finns vett i världen som aldrig
blir helt urståndsatt att vrenskas mot våldet
och dumheten. Med att sådan insikt vunnits,
är människan befriad och världen besegrad.
Det är nästan för tydligt understruken
symbolik, att samtidigt som Sture Tonner nått
den slutgiltiga befrielsen genom sin lyckas
nederlag, försvinner ur livet den som varit
de skumma makternas ombud och hållit
spökena vid makt — Sven Nicklasson, den
lösmynta beskäftighetens inkarnation, han
som går och ställer till trassel för folk enbart
för att sen få be dem om ursäkt och bli
uppmärksammad som välmenande och
ångerköpt syndare. Annars är den konstnärliga
balansen i denna goda bok fullständig.
Bot-wids manierismer äro övervunna, hans
förut inklämda målföre sjunger ut klart och
mjukt, och i stället för skuggorna i sjuka
ångestbelysningar ha kommit fasta linjer i
en icke solig, men helt genomskinlig dager. —
Rena linjer och klar luft ha alltid tydligt
kännetecknat Karin Boyes författarskap
på prosa. Kanske ibland lite för tydligt. De
geometriskt sköna problemställningarna ha
ibland förefallit alltför ostörda av det
bångstyriga konkreta stoffet; och det går inte att
vädra ut alla dunster ur luftkretsen — deras
halvdagrar ge tillvaron verklighetstycke, och
till sist äro de oskiljaktiga från livets verkstad;
för vad som är absolut rent och snyggt, finns
det i läkarspråk ett synonymt uttryck:
sterilt. Och det ordet betecknar samtidigt
just vad som för Karin Boyes filosofi är
det radikalt onda. I sin lyrik har hon kommit
att söka kontakt med de omedelbara
livskällorna bortom och inunder allt som kan
rationellt tydas och bindas i grammatiskt och
retoriskt korrekta utsagor. Att genom
suggestion få livsflödet i dess förrationella
ursprunglighet återuppenbarat — det är syftet
som drivit fram den surrealistiska tekniken i
diktsamlingen »För trädets skull». Här finns
en skenbar motsägelse mellan den lyriska
diktarinnan och berätterskan. Berätterskan
har demonstrerat filosofiens teser, lyrikern
har gestaltat den upplevelse filosofien
innehåller. Där Karin Boyes prosakonst haft
något av inspirationen i hennes vers, har den
gärna uppgivit berättelseformen och
experimenterat med lyriska kompositionsformer,
som i »Kris». Men i sin nya roman har hon
inte behövt experimentera längre: där har
verkligen hennes filosofi fått liv i konkreta
människors öden, utspelade i denna världens
H ans B o t w id.
luftkrets. Ämnet lovar inte mycket: en
författare som sumpat ner sin begåvning i
slit för brödfödan och träskig äktenskaplig
vardag, får en chans att leva upp igen genom
en väninna från förr i tiden, en skön och
begåvad skulptris . . . Man tycker sig ha läst
det där förut nånstans. Men temat förnyas
och får frisk betydelse icke endast genom att
Harald Måhrmans öde åskådliggöres så
intensivt utan framför allt genom att förf. inte
kelar med honom i hans elände: domen över
honom fälles lugnt och strängt, med saklig
motivering. I och för sig behöver det inte vara
fördömligt att uppge estetiska ambitioner
för borgerliga plikter, byta konstnärns ansvar
mot hem- och familjemänniskans; för Harald
Måhrmans vän Ährle (Karin Boye har
knappast lycklig hand med namngivning!)
blev detta rentav vägen till ett värdigt,
fritt och innehållsrikt liv. Men han gjorde
sitt val i och av kärlek, som en självklar sak
och utan känsla av uppoffring. Harald
Måhr-man däremot följde i en pressande situation,
som vållats av slarvigt känsloliv, det minsta
motståndets lag: han hade för lite kärlek
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
