Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Filmens löften. Av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Filmens löften
alltjämt ett filmstoff, som amerikanerna
visar obestridlig fallenhet att handskas med.
Till och med Cecil B. de Mille kan göra en
bra film när han vänder sig från de historiska
galaspektaklen till denna motivkrets. Cecil
B. de Mille är filmens mest storslagne
pekoralist, som ibland kan få det löjliga att
snudda vid det sublima. Han har ständigt
varit karikatyrmässigt amerikansk i sin
förkärlek för massanhopning, jätteformat,
the biggest of everything, och sin av en viss
salvelse överglättade destruktionsdrift. Men
i Vår ungdoms hjältar hade han disciplinerat
sina utsvävande böjelser och uppnått
någonting mera äkta. De våldsamma
indianstriderna hörde till det slags bravurnummer
som inte längre intresserar; men man minns
ett djärvt porträtt av Lincoln och några
banjoklanger bland hjulångarna i St. Louis’
hamn; och där var risknippet som så envist
blåste in genom blockhusets dörr hos de
nygifta; och där var den fruktade spejaren
med sin ståndaktighet mot kvinnor och sin
starka dödsdrift; sista avsnittet fick nästan
en fläkt av ödestragedi när han efter att ha
badat och klätt sig i svart spelade kort
med motståndarna som om han spelat om
livet. I detta, att fånga skuggan av
händelsen och avvinna den dess egentliga verkan
innan den inträffar, skymtade ett
konstnärligt grepp.
Milestones äventyrsfilm från Kina,
Generalen dog i gryningen, förlade däremot ali
sin spänning till det innevarande
ögonblicket, gav ingen känsla av att det fanns
något framför eller bakom, någon aning om
det kommande eller något minne av det
passerade: bara ögonblickets yta. Men några
bilder kom med en plötslig verklighetseffekt:
framvältrande kinesiska folkmassor, rök
och rovfåglar över byarna.
En studie i de genuina, oefterhärmligt
amerikanska lustspelen med deras till synes
efemära situationskomik skulle säkert kunna
avvinna dem slående vittnesbörd om
folklynne och samhällsstruktur, om själva livs-
känslan i de breda lagren. Det finns ett
drag av ett slags destruktiv barnslighet, ett
brutalt fantasteri, en uppenbar och naiv
perversion, som utgör förutsättningen för
så många amerikanska företeelser, från
skyskrapor och gangsterbravader till dessa
halsbrytande lustspel. Bröderna Marx är
mästare i genren och avvinner den i lyckliga
ögonblick ett slags överraskningens poesi
(en fjäril fladdrar fram under den sovandes
helskägg), tingen spelar med i händelserna,
även slipsar blir ätbara och vad som helst
duger till musikinstrument: det är något av
den magiska värld som utgör de mänskliga
begärens verklighet. (Den tecknade filmen,
som utgör en konstform för sig, har i det
avseendet hunnit ännu längre.) Hur förstår
inte Laurel och Hardy att alltid ta ett steg
utanför gränsen till det vanligas värld och
därigenom göra den på en gång så fantastisk
och så verklig, tillåtande både dem och
åskådarna en driftsutlösning som inte skulle
få passera varken den psykiska censuren
eller filmcensuren i annat sammanhang
(med vilken sadistisk glädje kan de inte
stoppa en glödlampa i munnen på sin
antagonist och krossa den med en hakstöt!);
och deras balansakt vid flodkajen med
fötterna fastgjutna i runda cementblock
kommer som en sällsam förstoring av den
lilla upplevelse vi i barndomen haft eller
inte haft av dessa små celluloidgubbar med
dold blykula i. Sådana komiska filmer är
utlösande och befriande som en dröm, med
lössläppta fasor som inte är riktigt verkliga
och plötsliga, underbara önskeuppfyllelser
som heller inte är riktigt verkliga.
Filmen är förvisso ett känsligt medium
även för ett folks psykiska egenart och
innehåll. Varför inga filmer av värde längre
tycks kunna uppstå i Ryssland och (ännu
märkbarare) i Tyskland beror nog inte så
mycket på eventuella direkta hinder, utan
därpå att klyftan mellan den viljemässiga
avsikten och det spontana livsinnehållet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
