Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Alexander Pusjkin. Av Sigurd Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander Pusjkin
fall utbröt emellertid en pestepidemi, och som
Pusjkin var en smula ängsligare för
österländska baciller än för turkiska kulor, begav
han sig åter till norra Kaukasien. Här
uppehöll han sig en tid vid de redan då mycket
fashionabla badorterna Pjatigorsk och
Kis-lovodsk -— och förlorade en hel del pengar
på spel. (Liksom Dostojevskij var Pusjkin
tidvis ett hasardens hjälplösa offer.) I
september lyckades han dock ta sig åter till
Moskva för att en tid efteråt få infinna sig i
Petersburg och motta åtskilliga skopor ovett
av sin övervakare Benckendorff för den
självtagna permissionen undan polisens
omtänksamma skydd. Han fick lova att i framtiden
förhålla sig vackert stilla.
I februari 1831 gifte sig skalden med en
vacker ung Moskvadam tillhörande släkten
Gontjarov, en på 1700-talet adlad
köpmansfamilj, som emellertid råkat i ekonomisk
nedgång. Fadern var sinnessjuk, och hans
maka, som styrde sina döttrars öden, väntade
sig pekuniära fördelar från tsaren genom
Pusjkins förmedling. Tyvärr var den maka
Pusjkin fick lika ytlig som skön och utan
förutsättningar att förstå eller ens intressera
sig för sin rikt begåvade, tretton år äldre
mans fördjupade diktning. Det finnes dock
om henne en släkttradition, som ställer henne
i ett något mera sympatiskt ljus. Detta
omaka äktenskap, som dock länge ingalunda
kunde betecknas som olyckligt i detta ords
vanliga bemärkelse, blev ödesdigert och
inledde slutakten i skaldens tragiska livsdrama.
För att slippa närvaron av en bigott och
småaktig svärmor, som han inte mäktade
dra jämnt med, fick Pusjkin med hustru
lämna Moskva efter mindre än ett halvår.
De nygifta slogo sig först ned i Tsarskoj e
Selo utanför Petersburg. Här träffade Pusjkin
i slottsparken kejsaren, som till det yttre
visade sig högst nådig. Sedan bosatte sig
skalden på allvar i Petersburg i hopp om att
genom litterärt arbete kunna uppehålla sin
familj och även tillfredsställa sin nöjeslystna
hustrus enda passion: deltagandet i den stora
världens nöjesvirvel. För att den sköna,
av kejsaren beundrade fru Pusjkin skulle
kunna delta i de stora hovfesterna, utnämndes
hennes man på nyåret 1834 av tsaren till
kammarjunkare, en titel föga lämpad för
en snart trettiofemårig man: den bars i regel
endast av adelsmän i början av tjugoårsåldern,
till och med av adertonåringar. Genom
omständigheternas tvång kom Pusjkin i en skev
Alexander Pusjkin. Målning av
C. S o m o v.
ställning. Han missaktades, orättvist
uppfattad som lycksökare, av de liberala, och
vid hovet, dit han måste bege sig var gång
hans hustru ville delta i en av dess baler,
sågs han över axeln av de uppblåsta
ättlingarna till Katarina II:s uppkomlingsadel.
Förgäves sökte Pusjkin komma loss från
denna för honom alltmera olidliga
omgivning: han tilläts varken resa till Västeuropa
eller att få plats vid ryska legationen i
Peking. Blott en resa till Volganejderna för
att studera miljön för Pugatjovupproret,
vars historia han på kejserligt uppdrag höll
på att utarbeta, tillstaddes honom. — Mot
slutet av år 1836 kringsändes i Petersburg
till Pusjkin och dennes vänner ett på franska
avfattat vidrigt anonymt brev i f lera exemplar,
sannolikt på tillskyndan av personer, som
hyste agg till skalden på grund av hans
bitande kvicka epigram. Falska anspelningar
på hans hustrus bristande trohet gjorde
honom ursinnig, och efter en rad
förvecklingar, vilkas innersta orsaker och verkliga
förlopp det fortfarande är svårt att fullt
klarlägga, duellerade han en snödiger och
frostig vinterdag med en i rysk krigstjänst
anställd fransman, baron George d’
Anthès-Heeckeren, adoptivson till holländske
ministern i Petersburg, ett ungt salongslejon, som
väckt en outsläcklig vrede i Pusjkins
afrikanskt heta sinne. Vid skottlossningen hann
motståndaren skjuta först. Pusjkin träffades
av en pistolkula och föll, men hade dock kraft
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
