Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Maxwell Anderson. Av Stig Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maxwell Anderson
stället mognat långsamt under en
medveten anspänning, som en matad frukt på
ett väl ansat träd. Han är själv medveten
därom och säger i det berörda företalet till
Winterset om den amerikanska teatern:
»Den behöver en stor diktare, som kan
åstadkomma förändringen, en diktare
jämförlig med Aiskylos i Grekland eller
Marlowe i England. Utan åtminstone en sådan
komma vi aldrig att få en stor teaterkonst
här i landet, och han måste komma snart,
ty dessa gynnsamma förutsättningar vara
icke evigt. — Jag måste, för att inte bli
missförstådd, tillägga att jag långtifrån
tror mig själv vara detta betydelsefulla
fenomen. Jag har förtjänat mitt levebröd
som lärare, journalist och
skådespelsförfattare och har som diktare endast den
förmåga, som måhända kan komma av långt
umgänge med en konst, som jag har älskat
och studerat och inte kan låta bli.»
Med en honnör för denna anspråkslösa
självsyn kan det kanske vara berättigat
att tillfoga, att även Johannes Döparen
var en betydelsefull person.
Dudley Digges och Henry Hull som kejsar Franz Joseph och
kronprins Rudolph i »The Masque of Kings».
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
