Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde häftet
- Horatius i Sverige. Av Axel Forsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Horatius i Sverige
Fordom — när hotfull i sitt tal, om icke
Quigor, du bortfört med din list som pilt, du
Lämnat, han skrämt dig — på sitt koger plundrad
Log dock Apollo.
Förtjänstfulla översättningar av Horatius
enligt de voss-adlerbethska principerna ha
senare gjorts av S. L. Sjöblom, Bernhard
Risberg m. fl. Väl ägnade att levandegöra
Horatius’ diktning för en modern läsare äro
Ivar Harries sällsynt friska tolkningar i hans
skrift »Poeten Horatius». Även Harrie
använder originalens metra, men han
moderniserar stundom innehållet i åskådlighetens
intresse på ett sätt som erinrar om 1700-
talets översättningsprinciper.
*
Under senare hälften av 1800-talet bedrevs
i vårt land en intensiv kamp för att inskränka
latinundervisningen. Man ville bereda större
plats at modersmålet, de levande språken
och naturvetenskaperna. Den främste
kämpen i denna strid var Adolf Hedin. I sin
skrift »Om latinherraväldet» (1883) gav han
en svartmålning av den romerska poesien,
varvid även Horatius blev föremål för skarp
kritik. Under det andra framhållit Horatius’
självständighet gentemot såväl Augustus
som Mæcenas, säger Hedin, att han av dem
var utnyttjad i politikens tjänst. Han drar
fram Horatius’ nesliga flykt vid Filippi,
klandrar hans epikureiska förkunnelse »att
var och en är sig själv närmast», räknar
honom jämte Propertius och Ovidius till
»den pornografiska salongs-vitterhetens
representanter» och kritiserar pedantiskt hans
sätt att skriva. En så fanatiskt ensidig
teckning av Horatius torde vara utan motstycke.
Till latinets fiender hörde också August
Strindberg. Som 23-åring skrev han (1872)
en uppsats »Latin eller svenska?», där han
uttalade sig om studiet av Horatius på
följande sätt:
Så hade man även med tillhjälp av översättning
och ett band kommentarier, dubbelt så tjockt som
texten, trott sig förstå Horatius; ja man kunde till
och med tala om hans urbanitet, romerskhet och glada
levnadsfilosofi, då man naturligtvis med värdighet
ignorerade de ord, vilka översättaren för
anständighetens skull ej översatt. En bok, som behövde
kommentarier två gånger texten och med verssystemskeletter,
inbillade man sig njuta av, därför att en och annan
fras lät litet gladare än de eljest så tråkiga romarna.
Strindberg uttalade här, vad många
skolpojkar tyckt, vilka lika litet som han haft
tålamod med filologiskt klosterarbete. Men
det finns även andra uttalanden om Horatius
av den store ombytlige. Så säger han en gång
på äldre dagar på tal om Tegnérs dikt
»Asatiden», i vilken skalden ju upptagit och fritt
behandlat Horatius’ älsklingsvers, den
al-kaiska strofen: »Den som läst sin Horatius
och sina Eddor skall strax och med innerligt
nöje höra hemlandstoner både från Rom och
från Island.»
Att döma av den vackra dikten Till
Publius Pulcher synes Gustaf Fröding bättre
än Strindberg ha tillgodogjort sig
Horatius-studiet på skolbänken.
Genom läroverksreformen 1905 inskränktes
ju latinstudiet från sex till fyra år, och denna
inskränkning har också drabbat
Horatius-studiet. Fortfarande finns dock hos många
även bland den yngre generationen ett levande
intresse för Horatius. Den närmare kontakten
med Italien, som verkat så uppfriskande på
antikstudiet hos oss, har även fört Horatius
oss närmare. Läsningen av Horatius’ skildring
av lantgården i Sabinerlandet har åt mången
gett en levande föreställning om det italienska
landskapet. I våra dagar har mer än en
svensk med Horatius i fickan på ort och ställe
letat efter spåren av den berömda lantgården.
II.
Under de mer än trehundra år som
Horatius blivit läst hos oss har inställningen till
hans diktning växlat.
Under 1600-talet ville man i Sverige
liksom under senrenässansen i Italien skapa en
litteratur på modersmålet med den antika
poesien som förebild. Först och främst ville
man åstadkomma ett inhemskt epos, och den
romerske skald, som ställdes högst, var därför
Vergilius. Även av’ moraliska skäl ställdes
denne främst. Mot Horatius liksom mot
Ovidius var man misstänksam. I Uppsala
universitets konstitutioner för 1626
uppmanas professorn i poesi att bland annat
föreläsa över flertalet augusteiska skalder,
men han borde undvika sådant som stred mot
kristen moral. Föreläsningar höllos över såväl
De arte poetica som carmina och satirerna,
och professorn ifråga påpekar uttryckligen i
diarierna, att han förbigått sådant som sårar
anständigheten. Givetvis har man i första
hand uteslutit sådant som de båda
grovkorniga epoderna till den kärlekskranka gamla
kokotten, skrivna i en Franfois Villons
cyniska manér, och andra satiren i första
501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed May 8 14:59:34 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0549.html
