Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs utseende och uppträdande. Av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs utseende och uppträdande
högt man än må uppskatta Pargasvistelsens
betydelse för Runebergs utveckling, så
får man dock icke tro att han år 1828 hade
undergått något förvandlingsmirakel. Jag
vågar icke med säkerhet påstå att en vit
hatt i silkesplysch på 1820-talet kunde
anses bevisa något slags strävan till
elegans i toaletten. Men även om så vore
fallet, så hade denna hatt förblivit ett
isolerat datum i de runebergska kostymernas
historia. Prästkaftanen, som sömmades av
skräddar Lagerträd i Borgå, nådde
svårligen upp till idealet för en klädsam eller
prydlig mansdräkt, och sommarblusarna,
i vilka skalden rörde sig på Kroksnäs,
voro nog tillskurna med mer hänsyn till
bärarens bekvämlighet än till det estetiska
intrycket. Och liksom dräkten förblev
enkel hela livet igenom, så var det städse
någonting okonstlat, för att icke säga rustikt
i maneren. Den ett grand kärva
maskuliniteten blev förfinad under Fredrika
Teng-ströms inflytande, men det är icke troligt
att hustrun någonsin fullständigt lyckades
omgestalta sin makes väsen. Benägenheten
att förhetsa sig levde länge kvar hos honom,
och från blygheten lyckades han aldrig
frigöra sig. Hos mannen liksom hos
ynglingen kan man iakttaga samma
motsägelse mellan en frimodig, omedelbar och
rent impulsiv värme, och någonting som
ofta lagt sitt bindande och besvärande
tvång över uppträdandet. Men detta
hindrar icke att förflyttningen till den nya
omgivningen åstadkom en förändring, om än
aldrig en förvandling av hans personlighet,
och att året 1828 sålunda inleder ett nytt
kapitel i Runebergs liv.
Om vi kunde lita på minnesgodheten
hos skaldens hustru, så kunde
förlovningsåret, 1828, betraktas som en tidsgräns
jämväl mellan tvenne olika perioder i
utvecklingen av hans rent kroppsliga varelse.
I en av dessa ovärderliga anteckningar,
som tyvärr tills vidare äro oss tillgängliga
Litografi efter Mazer s porträtt.
endast i utdrag, säger nämligen Fredrika
Runeberg: »Då Runeberg kom till Åbo
för att taga studentexamen var han, och
det ännu flere år framåt, lång och gänglig,
smal om axlarna och med något insjunket
bröst. Såg dock icke egentligen sjuk ut,
kanske emedan det glada, intelligenta
ansiktet ingalunda talade om försakelser
eller sjukdom. ■—■ ■—• — Det var först åren
1828—1829 som hans bröst började höja
sig, axlarna tilltogo i bredd, huvudet reste
sig, och han framstod som den kraftfulla
och starka gestalt, som han sedan var,
och som icke ens det svåra slaganfallet
förmådde att helt och hållet krossa.»
Att dessa kronologiska bestämningar
icke kunna tagas alltför bokstavligt
framgår emellertid av vad Zacharias Topelius
berättat om den tid då han som
fjorton-årig gosse var inackorderad i Runebergs
hem. Så sent som år 1832 i oktober — det
var då Topelius kom till Helsingfors för
att under Runebergs ledning begynna sina
533
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
