Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs utseende och uppträdande. Av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs utseende och uppträdande
visa så uttryckslösa, för att icke säga
själlösa bilder, som det porträtt J. A.
Wetterbergh målat i Stockholm år 1851, den
litografi Salmson utförde år 1851, och den
fotografi Philipsen tagit år 1858. Vi vägra
att erkänna vittnesgillheten hos sådana
ledsamma ceremoniporträtt som den stora
Löfgrenska tavlan, där teologie doktorn och
ordensledamoten visserligen blivit
omsorgsfullt avbildad, men där den geniala
människan hållit sig långt på avstånd. Och vi
äro ej heller villiga att medgiva det skalden
Runeberg skulle ha fått någon värdig
avbild i den tecknade och målade sportkrönika,
i vilken Johan Knutson skildrat jakt- och
fiskelivet på Kroksnäs med en familjär
realism som närmar sig gränsen till
karikatyren, och emellanåt t. o. m. oavsiktligt
överskrider denna gräns.1
1 rättvisans namn bör det likväl erkännas
att Knutson i blyerts tecknat ett
studiehuvud av Runeberg i jaktmössa, på vilket
de åldrande men kraftiga dragen och den
väderbitna hyn framträda i en obestridlig
livfullhet. Och om Knutsons seriösa
Runebergsbilder — en pennteckning från år
1843 och en oljemålning från år 1848 ■—■
kan man åtminstone säga att de försvara
sin plats vid sidan av de övriga porträtten
— huru litet ett sådant medgivande än må
innebära av positiv utmärkelse.
Så vanvördigt det än kan förefalla,
skall jag i detta sammanhang förbigå
flertalet av de byster och statyetter (noggrant
förtecknade i K. K. Meinanders uppsats)2
som ge sig ut för att föreställa Runeberg.
: Dessa, liksom alla andra här omtalade
porträtt, reproduceras i en denna höst
utkommande bok Runeberg och hans värld. Ett bildurval av
Marta Hirn. Med text av Yrjö Hirn.
2 Till Meinanders förteckning har man att
foga ett tillägg hänförande sig till den lilla
statyett, utförd i Stockholm år 1851 (antagligen av
C. E. Sjöstrand), om vilken Ragnar Dahlberg
publicerat ett meddelande i det senaste, år 1937
utgivna häftet av Svenska litteratursällskapets
i Finland Litteraturhistoriska och historiska studier.
Fotografi av A. Ottelin. 1863.
Några av dem ha gjorts av konstnärer,
som själva icke ens ha sett skalden; andra,
såsom de talrika skulpturerna av C. E.
Sjöstrand, grunda sig visserligen på
verklighetsiakttagelse, men erbjuda icke desto
mindre — framför allt då de uppträda i
gipsavgjutningar — så liten saklig
upplysning, att de för kännedomen om
skaldens personlighet äro av ringa betydelse.
De skulpturer åter som stamma från tiden
efter Runebergs död, böra naturligtvis i
regel betraktas som blottade på allt
dokumentvärde. Men från denna regel har
man att göra ett stort undantag för alla
de bilder, som modellerats av skaldens son.
Walter Runeberg hade under faderns
livstid flera gånger, åren 1858, 1860 och 1861,
porträtterat honom. Han måste sålunda,
bättre än någon annan, ha vetat huru
Runeberg såg ut, och det är endast
naturligt att han för alla kommande tider gett
rättesnöret för uppfattningen om skaldens
fysiska väsen med den stora statyn från
år 1885. Emellertid har icke ens denna
avbildning gått fri från anmärkningar för
att i några stycken meddela en vilseledande
föreställning om sin modell. Professor Ernst
Nordström, som i sin barndom rört sig i
det runebergska hemmet (han var tretton
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
