Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Parisutställningen som kultursymbol. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trocadéro.
Parisutställningen som kultur sy mb o i
Av Axel L. Romdahl
VER 1937 ÅRS
Parisutställning lyfter sig Eiffeltornets glada
nätverkssilhuett som ett triumferande utropstecken.
Den triumf den ropar ut är snart ett
halvsekel gammal, triumfen över teknikens
seger, den optimistiska åttiotalstron på
dess förmåga att lösa tillvarons problem
och förvandla jorden till ett lyckorike. Mitt
emot, på andra sidan bron över Seinen,
låg till helt nyss Trocadéropalatset med
sin något medfarna halvexotiska
basar-festivitas från 1867 års utställning. Nu
dög det ej längre, var för gammalmodigt
för den nya glansfulla ensemble man ville
skapa, och fick falla för hackan och spettet.
35 — Ord och Bild, 46 :e årg.
På de förra kvartscirkelformiga
flygellängornas plats stå nya palats av skinande
marmor i den stela detalj lösa klacissism
som är den monumentala ambitionens
allmänneliga stil i detta nu. Och mellan dem
lyser den tomma rymden. Det var
nödvändigt att här komma med en kraftig accent,
en dominant i det stora perspektivet. Man
tänkte visst ett slag att ställa upp marskalk
Fochs ryttarstaty i den gapande luckan
mellan de nya museipalatsen. Men det
befanns väl vid närmare besinning icke
alldeles lyckligt att vid en samförståndets
och den kulturella förbrödringens fest
låta världskrigets bistre och oblidkelige
545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
