Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Målaren Axel Fridell. Av Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Asplund
Interiör med Nike. i g 2 5.
Dir. G. Fredlund, Stor ängen.
konstnärssjäl har vederkvickt sig med en
en stund av källrent ljus och aningsfull
tystnad. Det är samma stämning som tre
år senare fick sitt fulltoniga uttryck i
den berömda torrnålsgravyren »Old studio».
Det kan löna sig att se hur han i liknande
målningar från samma stilla veckor varierat
accessoirerna. En »Interiör med Napoleon»
har en militär stränghet och empiremässig
torftig symmetri i arrangemanget. På
väggen hänger en Napoleon till häst i
reproduktion, och som ett minne av gamla
knektar i Dalregementet hänger en sabel
på väggen och ligger en signaltrumpet.
Den dalabyggda fiolen har också fått sin
plats på väggen. Samma accessoirer
finnas i »Interiör med docka», där också en
solstrimma leker i det färgbleka rummet,
en overklig dager från ett dockfönster —
och på golvet sitter en ensam och
övergiven liten vän och mediterar, en venetiansk
docka i svart och vitt, en souvenir från
italienresan. Proportionerna och stämningen
av drömsk stillhet återkalla i minnet
Arosenius’ »Flickan med ljuset».
Han arbetade också här med små
interiörer på koppar, i släkt med Otte Skölds
miniatyrartade måleri från dessa år, men
med en egen ton av svärmeri. Fönstret,
som står öppet mot en klar rymd, detta
kardinalmotiv i hans grafik, har redan
här kommit till användning som ett slags
mystisk förmedlare mellan en yttre och en
inre värld. I »Ungdom» är det ynglingen
och flickan, som drömma tillsamman i
ett stilla svärmeri som i Fridas bok men
utan dennas blonda svenskhet, snarare
med ett sydländskt vekt svärmeri, som
egendomligt kontrasterar mot rymdens
kalla sugande nordiska ljus och den svenska
flaggan.
Från Falutiden stamma också ett par
barnporträtt, det bästa av hans lilla
systerson Åke sittande i sina finaste kläder med
spetskrage och krås och en allvarlig
iakttagande barnblick bakom glasögonen, en
liten herre, full av klokt allvar, som
synbarligen roat konstnären mera än de
beställningsporträtt han då och då fick
utföra i olja i Stockholm. Men dessa porträtt
utföllo inte riktigt till beställarnas
belåtenhet, då artisten gjorde som han tyckte och
gärna retade modellen. Det finns en
berättelse om hur han en gång, då han blev
stött över några anmärkningar, tog med sig
porträttet och med ett par drag gav det
ett monumentalt osympatiskt uttryck,
lämnade av det, lyfte på hatten och gick, med
en säker förlust av honoraret. Ett
vänporträtt av bankkamrer Carl Ekberg sjungande
till luta är vackert komponerat och har
något mänskligt vänligt i uttrycket — men
det var icke i sådana mera konventionella
saker Fridell var sig själv.
De stilla, så att säga meditativa
interiörerna voro hans käraste motiv. Då han
1925 och 1926 hade atelier vid Tegnérgatan,
fortsatte han i några mästerliga målningar
linjen från Åsgatan i Falun. Särskilt en
628
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
