- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
4

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gunnar Castrén. Av Olof Enckell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olof E n c k ell

sådana de avspegla sig i den franska
litteraturen under olika århundraden.

Inventeringen av den svenska
stormaktstidens poetiska tillgångar och
avhandlingen om det nordiska inslaget i
Frankrikes äldre litteratur tillhöra — med alla
sina rika uppslag och skiftande perspektiv
— den litteraturvetenskapliga
facklitteraturen i strängaste mening. Om Castrén i
sina följande arbeten blir lättillgängligare
för den stora kulturintresserade
allmänheten, så beror detta inte på att han skulle
offrat något åt den popularitet, som våra
dagars litteraturhistoriker med så stor
begärlighet efterfika. Det är helt enkelt en
följd av att han nu övergår till den
litteraturhistoriska biografien, där den
psykologiska analysen och den estetiska
värdesättningen ge det personliga tonfallet ett långt
friare svängrum.

Liksom Castrén i sin doktorsavhandling
om Franzén hållit sig till den
finlandssvenska sektorn av den allmänna svenska
litteraturhistorien, ägnade han även sin
andra stora personmonografi åt en i
Finland född skald: Gustaf Philip Creutz.
Själva uppgiften •— att teckna ett
monumentalporträtt av Creutz i helfigur — gav
Castrén tillfälle att visa, hur hans historiska
intressen och kunskaper sträckte sig långt
utöver vad man i allmänhet är van att
vänta av en litteraturforskare i ordets
egentliga mening. I sin helhet kom boken
att i lika hög grad tillhöra den allmänna
och politiska historien som
litteraturhistorien. Vid sidan av den fulländade
analysen av »Atis och Camilla», av diktverkets
förutsättningar, skönhetsvärden och
centrala roll i sjuttonhundratalets svenska
vitterhet, står den inträngande redogörelsen
för det diplomatiska spelet i
förrevolutionens Paris och Gustav den tredjes
Stockholm. Och i mittpunkten av
undersökningen finna vi Creutz’ personlighet, belyst
med all den måttfullhet och säkerhet i
omdömet, som bättre än kanske något annat

kännetecknar Castrén som kultur forskare,
psykolog och kritiker.

Samma för Castrén utmärkande,
sällsynta förmåga av urskillning, som gör
att han förstår hur långt en analys kan
drivas och inte lockas att pressa den
därutöver, trycker sin prägel också på det stora
och grundläggande verket om Juhani Aho.
Men i andra avseenden betecknar
biografin över den finske diktaren en vändpunkt
i sin författares produktion.

Tidigare hade Castrén ägnat alla sina
större, fristående undersökningar avlägsna,
historiska företeelser, vilka han kunnat
se i det länge sedan förgångnas kyliga,
opersonliga ljus. Från och med nu vänder
han blicken mot sin egen samtid, mot det
sena kulturavsnitt i nordens historia, som
bildat bakgrunden för hans eget liv. På
arbetet om Juhani Aho följde monografien
över Runar Schildt och — som hans
tillsvidare sista verk — den omfattande
undersökningen av den moderna svenska
vitterheten (tidsskedet 1870—1914), utgiven som
sjunde och sista volym i den nya upplagan
av Schiick-Warburgs väldiga »Illustrerad
svensk litteraturhistoria».

Redan när det gäller diktalster och
diktare från länge sedan svunna epoker, kan
det för litteraturforskaren vara svårt att
förverkliga strävan till sansad, fördomsfri
allsidig analys och värdesättning. Blir han
ställd inför samtida företeelser, möta
honom svårigheterna i ytterligt stegrad
potens. Att Gunnar Castrén inte väjt undan
för dessa vanskligheter, är djupt
karakteristiskt för honom: det visar hans
utpräglade känsla av solidaritet, av ett slags
socialt ansvar inför sin egen litterära
samtid. Hans innersta läggning är väl den
lidelsefrie historikerns, men hans djupa kärlek
till alla levande litterära värden har inte
tillåtit honom att ägna sin tid endast åt
skatterna i det förgångna. Han har drivits
att ställa sina kunskaper och sin
förmåga, sin rika erfarenhet och sin vid-

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:32:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free