Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den konstnärliga utsmyckningen av Halmstads nya rådhus. Av Abbe W. Bramzelius - I. Den skulpturala dekorationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abbe W. Bramzelius
I stuckreliefen »Jordens och havets
arbetare» i stadsfullmäktiges stora
sessionssal har Stig Blomberg sökt fånga något av
folkets liv till lands och vatten eller göra en
antydan om några för staden karakteristiska
näringsfång. Vänstra partiet framställer en
fruktskördande flicka och pojke samt en
yngling med häst och föl — en symbol av
lantlivets fridsamma behag. Högra partiet
av reliefen med bägge pojkarna, som stå i
begrepp att stiga ombord på sin båt och hissa
segel för att gå till sjöss och möta okända
öden, bildar genom sin stramare hållning
en skarp motsats till det vänstra partiet.
I denna stuckrelief kommer kanske bättre
och klarare än i något av de övriga
blombergska konstverken i
rådhusutsmyckningen till uttryck konstnärens påtagliga
förkärlek för att arbeta med ganska starka
motsatser i rörelse och komposition. Den
starka spänningen mellan å ena sidan
lantlivets stilla ro och å andra sidan havet med
dess faror vill konstnären här ge uttryck
åt. Och däri har han också lyckats. Reliefen
är en noga övervägd och samlad
komposition med en tydlig strävan efter en
enhetston, vari detalj intrycken uppgå.
Stuckreliefen var ursprungligen tänkt att
i ett av konstnären utfört alternativt
tävlingsförslag pryda fasaden mot torget.
Den är upplagd i grov stuck direkt på
putsen och är inkomponerad på muren
utan bestämd avgränsning, så att den
väger harmoniskt mot rummets diagonala
orientering (en läktare skjuter nämligen in
mot muren på ena sidan). Miljön för
stuckreliefen är mycket tilltalande med den
från sidan svepande belysningen genom de
väldiga fönsteröppningarna åt torget. Salen
i sig själv är mycket ståtlig och ljus, varför
detta verkar utomordentligt fördelaktigt
för ljuseffekterna i reliefens figurala motiv.
En diametral motsats till Blomberg är
den unge halmstadsskulptören Bernard
Anderson, som anlitats för den övriga
konstnärliga utsmyckningen av rådhusets
exteriör. Han har tills helt nyligen varit
ett så gott som okänt namn inom Sverige
på grund av sin tillbakadragenhet och
avsky för braskande reklam kring sin
person. För någon tid sedan vann
emellertid Bernard Anderson en utmärkelse vid en
skulpturtävlan om en brunn för S:t Jörgens
plats i Hälsingborg. Dessförinnan har han
arbetat i det tysta, om man bortser från
den lilla nätta »Laxbrunnen» i Falkenberg,
där hans talang tagits i anspråk för
utsmyckning av en offentlig plats. I samma
stad har Anderson utfört en större sak i
sitt speciella manér, tegelreliefen. Den är
modellerad i grov fasadstenslera och därpå
bränd i tegelugn. Beställd av en
byggmästare i Falkenberg och inmurad på
fasaden till dennes villa, framställer denna
tegelrelief (format 3x0,60 meter)
byggnadsfackets män: snickaren,
arkitektenbyggmästaren och muraren i sina resp.
yrkesutövningar. Det är också tack vare
sina originella tegelreliefer, som Bernard
Anderson kommit att nämnas i samband
med rådhusutsmyckningen.
Bernard Andersons tegelreliefer i
Halmstads nya rådhus ha sin särskilda,
intressanta teknik, som i detta sammanhang
förtjänar att närmare förklaras.
Svårigheten med detta slags reliefer ligger däri,
att de skola utföras i relativt litet format.
Vidare är den grova fasadstensleran ett allt
annat än smidigt och lättarbetat material.
Konstnären måste nämligen först
modellera sina figurer utanpå den leryta, som i
den färdiga stenen kommer att vetta utåt,
när den inmuras i fasaden. Och den
egentliga bränningsprocessen är mycket ömtålig.
Många med stort tålamod framställda
figurgrupper spolieras fullständigt under
ogynnsamma bränningsförhållanden. Efter
bränningen gäller det att passa ihop de
många detaljbilderna till en viss, bestämd
grupp —• det är som att lägga ett puzzle.
För att gå i land med en sådan arbetsupp-
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
