Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mexikanskt panorama. Av Alma velander-Philip. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mexikanskt panorama
Zochimilco’s trädgårdsstad utanför Mexico City.
Lika djup som klyftan är mellan Angel
Ganivets eller Miguel de Unamunos
idea-listiskt-individualistiska Idearium
Esfta-nol och den Mussoliniskt—Hitlerska
maktfilosofien och exercisen, lika oöverkomlig
synes kontrasten och antipatien mellan
spanskt-indianskt och nordamerikanskt.
U. S. A. har roffat åt sig ett väldigt stycke
spanskt land och utplånat indianens
stam-fränder på de stora prärierna i norr. Yankee
är för mexikanaren ett skällsord, som han
ofta utbyter mot det än fränare gringo.
Med varje sin nerv avskyr han inte bara
mr Babbitts stereotypa business-anda, men
lika mycket den keepsmiling-optimism,
reklam och sociala välfärdskänsla som för
hans rigor ter sig hopplöst vulgär. Politiska
och ekonomiska förvecklingar alltifrån
kriget 1845 till oron kring Cårdenas
beslagtagande av trustens oljekällor 1938 har
bringat temperaturen mycket nära
fryspunkten. Genomsnittsamerikanen
återgäldar kylan. »Mexico skulle vara ett härligt
land, bara inte mexikanaren funnes», heter
det.
När en amerikansk turist av en skicklig
liten indiansk snickare beställde en kopia
av en antik stol och förtjust inför det
billiga priset, 10 dollars, ville ha ett helt dussin,
blev indianen betänksam. Nå, till sist skulle
han göra det. Men till 12 dollars stycket.
12 dollars? När en kostade 10! Ja visst, ty
att göra en stol, det är roligt, men göra
tolv likadana, åh, det är så tråkigt!
Vid sekelskiftet fick den fattige
mayaindianen i Yucatån 25 cents för att skära
1 000 sisalblad (av henequen-plantan, som
ger den värdefulla hampan för allt slags
reptillverkning och går i export till U. S. A.).
25 cents, det utgjorde just det nödvändiga
för honom att med hårt arbete hålla sig
över svältgränsen. Men efterfrågan steg,
lönerna med den, och nu får han 1,25 dollar
för sina 1 000 blad. Samtidigt inträffade
det otroliga, ju mer han fick betalt dess
mindre arbetade han, tog sig ledigt en dag,
två dar, ja, till och med fem dar i veckan!
Han bor som förr i sin palmtäckta lerhydda
och lever på sina majskakor och bönor,
tortillas och frijoles. Men nu ligger han
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
