Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mexikanskt panorama. Av Alma velander-Philip. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alma Velander-Philip
G am mal may a-kvinna bär hem
sina inköp.
land är stort och rymmer också mycken
idealism och humanitet. »Ej förr än vi förstå
att Centralamerika är indianskt, kommer
det att leva lyckliga människor söder om
Rio Grande», sade en professor vid
Cali-fornia University. »Öknens och bergens och
djunglarn is olärde indian kan ensam lära
oss principerna för en god styrelse — för
honom.»
Indianen har plötsligt blivit modern.
När en svensk filmman och
teaterförbundsordförande intervjuades om vad som under
hans långa Amerika-resa gjort på honom
det starkaste intrycket, svarade han: »En
gammal indian i S:ta Fé, som sjöng sitt
folks svårmodiga sånger.» Den svenske
utrikesministerns maka sade ungefär
detsamma.
Mexicos land griper starkt besökarens
sinne. Det skimrar för ögat av
öknens guld, av tropikernas smaragdgröna
mossa, gungande lianer och korallröda blom,
av ändlösa majsfält, vattrade som siden av
vindkårarna, av en fågelvärld, vilkens
färgprakt kommer regnbågen att blekna. Man
ser inför sig marknadernas och
perrongernas brokiga tavla av vävnader och korgar,
blommor och frukter. För några få
cen-tavos köper man jätteknippor av röda rosor
och nejlikor, av vita liljor och gardenior,
av violetta orchidéer och violer stora som
jättepenséer, köper sagolika smultron och
jordgubbar — i januari — och fullmogen
ananas med berusande doft.
Man minns också el charro, caballeron,
som älskar att tumla sin häst på vägar och
plazor så att det klingar om
silvermunderingens bjällror och knappar och lyser av
snören och guldbroderier och galoner; gäller
det att krossa ett kvinnohjärta, så
fladdrar den eldröda halsduken muntrare än
eljest, den jättestora sombreron snurrar
som ett kvarnhjul uppe i luften och
pistolskotten knalla. Ty sådan är el charros musik.
Kanhända minns man dock helst och
längst den lille tystlåtne bonden, peonen, i
sina vita vidbyxor och blåa skjorta, sådan
man skymtar honom, ett allvarligt,
guldbrunt ansikte under en vid, vit basthatt,
i de små byarna och på de stora fälten.
Det var för honom Emiliano Zapata,
legendgestalten i det moderna Mexicos frihetsstrid,
han som några korta månader var herre
över en tredjedel av Mexicos land och vars
vilja var lag för två millioner indianer,
kämpade sin oegennyttiga kamp och föll.
För honom diktade han sin frihetssång,
Tierra y Libertad, en anspråkslös, men
gripande liten sång till en vemodig melodi;
av vilken främlingen anstränger sig att
uppfånga några strofer: Giv mig jord och frihet,
en åker att så min majs uppå, en hydda att
söka mig skydd uti, ett bord att äta min
majskaka vid, en kvinna, en säng, några
kyssar, en sång, giv mig några få korgar
majs och en åker att så den uppå, giv mig
jord och frihet, tierra y libertad.
Den röde mannen står alltjämt
oförstående inför den vita rasens aktivitet med
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
