Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Georges Duhamel. Romanförfattare och humanist. Av Sten Linder. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georges Duhamel
Romanförfattare och humanist
Av Sten Linder
ii.
^ET STUNDOM efterlysta inre
sammanhanget mellan å ena sidan Duhamels
krigsskildringar ochvittsyftande humanitära
manifest och å andra sidan hans outtröttliga,
renodlade, nästan mikroskopiska studium av en
skenbart ytterst obetydlig individs själsliv i
Salavin-romanerna är i själva verket icke så
svårt att upptäcka. Redan i La possession
du monde hade Duhamel reducerat
krigs-och kulturproblemet till ett i främsta rummet
etiskt problem. Allra innerst är han emellertid
icke heller moralist utan psykolog. Ett
betecknande senare yttrande av honom om
kriget lyder: »Jag vägrar att betrakta kriget
som en konflikt mellan raser, politiska system
eller ekonomiska intressen. Kriget är en sak
mellan mig och mig själv.» Detta må vara en
paradoxal inskränkning av frågeställningen,
men den innehåller dock en kärna av djup
sanning. För psykologens blick blir kriget en
masspsykos, en kollektiv yttring av de
vulkaniska krafter, som slumra i det omedvetna
driftlivets djup hos varje människa. Studiet
av det undermedvetna själslivet bör därför
träffa även krigsvanvettets djupaste rötter.
Psykologens uppgift kan följaktligen vara av
lika stor betydelse som sociologens. Och det
är till den förra uppgiften, som Duhamel har
känt sig kallad.
Man kan säga, att han renodlat sitt
psykologiska problem i s. a. s. etappvis förminskad
skala. I novellsamlingen Les kommes
aban-donnés (1921) skildrar han flera olika fall av
masspsykoser, som till betydelse och
omfattning men ej till sin innersta natur skilja sig
från krigets: ett plötsligt uppvaknande av
uråldriga vrakplundrarinstinkter hos en
fredlig kustbefolkning i novellen »L’épave» eller
ett utbrott av en religiös masspsykos i »On
ne saurait tout dire». »Jag kom att tänka»,
heter det där, »på dessa primitiva lidelser,
som likt stora, ringlande djur ha dragit sig
tillbaka i ensamhetens djup men endast
vänta på en vanmakt, ett ögonblicks ångest
eller en timmes storm i världen för att rusa
fram därur.» I »Le voiturier» och i den
dråpligt berättade historien om »Origines et
pro-spérité des singes» är ämnet folkpratets
fantastiska excesser, säkerligen ej utan en bitanke
på de av författaren annorstädes påtalade
krigslögnerna.
I novellen »Le voiturier» berättas bl. a.
följande händelse. En bonde är sysselsatt med
att kastrera sina lamm på ett bland bönderna
vanligt, brutalt och osmakligt sätt. En annan
man åser hans förehavande. Plötsligt börjar
denne att darra i hela kroppen, griper hastigt
den andres kniv och sticker den i strupen på
honom. Mördaren blir genast gripen och gör
intet motstånd; han bara mumlar: »Vad det är
osmakligt, det som han gjorde där! Vad det
är osmakligt!» Den fullkomligt oförnuftiga
mordgärningen har utlösts av en övermäktig
känsla av avsky, vars innersta orsak mördaren
själv ej kan göra sig reda för. Samma
omedvetna och oförnuftiga krafter, som yppa sig i
masspsykoserna, ha här drivit en enskild
individ till att begå ett mord.
Den första av Duhamels romaner om Sala vin
inledes med en famös scen, där denne på ett
för honom karakteristiskt sätt blir bortjagad
från sin anspråkslösa kontorsplats. Han blir
en dag i ett ärende inkallad till firmans chef,
som det förut endast förunnats honom att se
på avstånd tre gånger under fem års tid.
Medan han står tätt intill den mäktige
mannens stol i väntan på hans order, börjar
Salavin ofrivilligt att fixera hans öra och
känner sig, eller rättare sagt känner sin hand
gripas av ett oförklarligt men
oemotståndligt begär att vidröra detta öra. Till slut
faller han för frestelsen ■—- med ovannämnda
resultat.
Även denna rent löjliga förbrytelse beror
på en impuls ur det omedvetna; Salavin söker
senare att reda ut de för honom själv dolda
2 to
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
