Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte häftet
- Ibykos. Av Emil Zilliacus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emil Z ill i a c u s
är Eros både drevkarl eller jakthund och
lockfågel. De båda bilderna flyta
omärkligt över i varandra, fågelfängeriet blir
drevjakt och drevjakten blir fågelfängeri.
Och slutligen, på lockfågeln Eros
proji-cierar skalden bilden av föremålet för sin
kärlek, bilden av den älskade ynglingen.
Det är en fascinerande och konstfullt
invecklad strof.
Nu förhäxar mig Eros ännu en gång
och mig driver ånyo, med tusen försåt,
med sin smäktande blick
beskuggad av blåsvarta ögonhår,
i Kyprias snärjande nät.
Men i sanning, med bävan hans ankomst jag ser —
såsom en segerkrönt, åldrande springare blott mot
sin vilja
på nytt med den hjulsnabba vagnen i tävlingen
går.
Det är ingen mindre än Platon vi ha att
tacka för att detta fragment blivit bevarat.
Det finns antecknat i kanten till ett ställe
i Parmenides, där han låter denne yttra:
»Jag måste ge efter. Och ändå känner jag
mig som Ibykos’ häst, den gamla
kapplöpningshästen som skall tävla i ett
vagnslopp och som skälver inför det som komma
skall, emedan han har erfarenhet av det —
hästen vid vilken skalden förliknar sig
när han till åren kommen säger sig vara
tvungen att mot sin vilja åter inlåta sig
på kärlek.»
*
Vi veta ingenting om Ibykos’
levnadsöden efter det hans mäktige gynnare på
Samos fått betala priset för sin otroliga
och utmanande framgång och skiljas från
sina rikedomar och nöjen, lockad i bakhåll
av en persisk satrap, tillfångatagen och
korsfäst. Möjligen fann han tillsammans
med sin vän och diktarbroder Anakreon en
ny mecenat i den athenske tyrannen
Hip-parchos, Peisistratos’ son.
Var och när han dog är oss också okänt;
vad legenden om hans tranor därvid har
att förmäla är ingenting att bygga på.
Att han dock slutligen återbördades till sin
fädernestad framhålles i ett vackert
epigram i Anthologin:
Rhegion nämner jag nu i min sång, Italiens
Strandberg,
sköljt av Siciliens hav, eviga bränningars brus,
därför att Ibykos, gossarnas vän och lyrans tillika,
funnit sitt vilorum där under en skuggande alm,
efter ett njutningsrikt liv. Av murgrön höljes hans
gravvård
mitt i en dunge av hög, silvervitt skimrande vass.
Att det var en hänförande vacker
gravplats den skönhetsdruckne diktaren fick
kan man konstatera, när man vandrar
under palmerna och magnoliorna på det efter
jordbävningen återuppståndna Rhegions
mer än kilometerlånga strandpromenad, där
de frilagda grundvalarna till en väldig
hellensk helgedom osökt föra tanken till
Ibykos’ tider. Ett ständigt drag utmed
det strida och nyckfulla Messinasundet
fläktar svalka i sommarhettan. Siciliens blå
höjder torna upp sig på den motsatta sidan;
snett över strömvirvlarna skimra det
urgamla Messanas nyuppförda huslängor nere
vid vattenbrynet. Längre borta i sydväst
lyser i soldiset det vita Tauromenion på
sin avsats uppe i bergen, och längst i söder
domineras det hela av Aitnas massiva och
majestätiska vulkanpyramid.
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 20:32:14 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0266.html
